Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
därför sitt parti att med ett skratt, som han sökte göra
så naturligt som möjligt, helt ogetieradt förklara att
han tyckte »extra-ordinarie» var alldeles för långt att
använda på järnväg och att...»
»Därför rimmade du med notarie, som var kortare,»
inföll farbrodern.
»Ja, och reputerligare, förstås 1» sade gubben Ström
och såg så ironiskt på Pelle som hans godmodiga
ansikte tillät.
»Nå, hur blir det med förl of ningen?» frågade nu
kronofogden, som kom till. »Ska den gå af stapeln nu
under julhelgen?»
»Ja, det vore väl meningen, det,» svarade gubben
Ström. »Men blir det, så blir det väl inte förrän
trettonda’n, för Lund ska först få uppgjordt om arrendet
utaf Björsättra.»
»Nånå, vi få väl höra af’et till nyåret!» fortfor
kronofogden och slog gubben Ström menande på axeln.
»Jag tänker väl att det spörjs,» svarade denne.
»Tösen krusar lite’, förstås, men jag tänker hon är väl
med om’et, när det kommer till kritan.»
»Nog är hon det!» inföll Pelles farbror. »Lund
är ju en duktig karl, fast han just inte precis är någon
kyrkängel, och litet pengar har han ju också, så nog
borde det bli bra. Men kom nu, gubbar, så ska vi
smaka på glöggen!»
Pelle tyckte att det slog lock för öronen på honom
och att det började susa i hufvudet som om han fått
en hel bisvärm dit. Han tömde ett fullt glas af den
varma glöggen, och medan nu alla gästerna samlade
sig omkring den och kronofogden började hålla ett långt
tal för värden och värdinnan, smög han sig ut ur
rummet, kastade på sig öfverrock och hatt och gaf sig
ut pÅ en lång promenad neråt landsvägen.
Jaså, hon skulle förlofva sig! Ja, hvad angick det
egentligen honom — hvad hade han med det att göra?
Han reste ju i öfvermorgon igen, han skulle troligtvis
aldrig mera träffa henne, och den där korta
samman-varon i järnvägskupén, inte kunde väl den... Nej, nu
tyckte Pelle att han var komisk, och därför vände han
om hem igen, drack ännu några glas glögg, pratade om
historier och sjöng visor — ja, han var så uppsluppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
