Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN JULFÄRD.
I83
glad, att både gumman Lundell och Karin sågo på
honom upprepade gånger och skakade på hufvudet.
Sådan hade de aldrig sett honom förr.
Men när det blef tid att fara till middagen i
prästgården, fanns inte Pelle Lundell hvarken på sitt rum
eller någon annanstans i huset. Fruntimren blefvo litet
oroliga, men farbrodern lugnade dem med att han säkert
föredragit att gå, både för motionens skull och för att
få bort ångorna utaf glöggen.
7.
Saken var också verkligen den, att Pelle tagit sig
en ännu längre promenad, och när han kom hem från
den lade han sig att sofva för att vara så mycket
kryare till balen hos kaptenens, dit han skaffade sig
skjuts med en af torparna under Tomteby.
När Pelle kom fram, var balen redan i full gång,
och sedan han hälsat på värdfolket och fått litet snubbor
af farbrodern för att han inte kommit med på middagen,
kom han tämligen osedd in i stora salen, där dansen
pågick som allra bäst. När han en stund sett sig om,
klack det till i honom — ja minsann 1 Där stod ju
hans vackra reskamrat! Hon var således där. Och hon
dansade fransäs med en dragonlöjtnant och hade till
vis*å vis ett ungt par, som såg mycket kärvänligt och
intresseradt ut gent emot hvarandra. Dragonlöjtnanten
såg däremot mera egenkär än egentligen kär ut och
Pelle visste inte riktigt hvad han skulle tänka om saken.
När fransäsen var slut, passade han på och gick
in i förmaket, där dragonen aflämnade den unga flickan
hos ett äldre fruntimmer, som dock mest sysselsatte sig
med det andra paret, hvilket också kommit in. Medan
dessa tre förde ett mycket lifligt samtal, bugade sig
Pelle för den unga flickan från järnvägen och sade:
»Får jag kanske nu lof att be’ om den där valsen,
som fröken lofvade mig?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
