Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
storgrufvan, och under arbetets gång mildrades förargelsen
så småningom, och han började uppfinna förklaringar
och ursäkter för hennes uppförande — ursäkter, af
hvilka de viktigaste voro smärtan i det skadade knäet
och tröttheten efter den ansträngande skridskofärden.
Han var både för ung och för ofördärfvad för att länge
kunna harmas på en ung, vacker flicka, som han kvällen
förut burit i sin famn och hvars mjuka armar han ännu
tyckte sig känna omkring sin hals, och han började i
stället tänka sig hur det skulle kännas, om de där
armarna knötos omkring den ännu en gång i lifvet,
men då icke under inflytande af en fara, utan . . . Men
så fick han lof att skaka bort de där tankarna för att
inte mätningen skulle bli vilseledande och
ingeniörs-beräkningarna falska.
När han sedan kom upp på sitt ritkontor i
förval tarbyggningen för att på papperet teckna upp de
konstruktioner som måste göras, ertappade han sig gång
på gång med att i stället grubbla öfver följderna af det
förslag, som brukspatronen så oväntadt gjort honom
kvällen förut. Detta förslag hade ju kommit som ett
plötsligt vindkast och med ett slag skingrat det täta
töcknet omkring det kommande, och han tyckte sig nu
se ett solljust och leende fjärran öppna sig för hans
blick — han skymtade en framtid.
Han hade visserligen aldrig klenmodigt misströstat
om den förut heller, men att det skulle blifva en
framtid af arbete för andra, det hade han haft klart för sig
från de första osäkra stegen på sin bana. Och nu kanske
i stället en egen sådan, en fast grund att bygga på —
ett mål som det vore värdt att sätta in alla sina krafter
på att hinna!
Och kanske skulle just på den vägen de där mjuka
armarna . . . Nej, det var då som förgjordtl Skulle
de nu komma och lägga sig i ritningarna också! Det
var nog så godt att köra bort de där tankarna så
afgörande att de aldrig kommo igen mera. Om några
dagar skulle de ju resa igen, brukspatronen och hans
dotter, och där uppe i Stockholm fanns det nog många,
som bara väntade på att Emmy skulle komma dit igen,
för att under pauserna mellan ett par valser eller under
mellanakten till en opera hviska förledande ord i hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
