Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öron, eldiga och väl svarfvade fraser, sådana som han
aldrig skalle kunna hitta på.
Nej, han fick väl se sig om efter någon tarflig och
snäll flicka där uppe, någonting i samma väg som
prosten Kumlinders Sara — hon var ju också rätt söt
och hade väl inte sådana anspråk som en af fröknarna
Jäger. Eller också kunde han ju förbli ogift — ja, det
var nog det bästa, ty gifta sig bara för att få någon
som såg om hans hus och stoppade hans strumpor —
usch nej, han ville inte tänka på hela saken. Och så
tände han en riktigt stark cigarr och började rita för
brinnande lifvet.
Just när han var i värsta farten, bultade det sakta
på dörren, och på hans ljudliga »kom in!» öppnades
den litet tveksamt och gamla Johanna klef in i rummet
med försiktiga steg.
»Jag skulle hälsa så mycket från patron och be’
dispenenten komma in te’n,» började hon och neg, »för
si, det ä’ så, att . . .»
»Är det alldeles nödvändigt att det skall vara just
nu?» frågade Falk, som var otålig att få af sluta sin
ritning.
»Ja, det ä’ nog det,» fortfor Johanna, »för si det
ä’ så, att han ska ge’ sig åf bort.»
»Hvart då? Det talade han inte om i morse.»
»Nej si’ det va’ så att tilegrammet kom inte förrän
dispenenten gått sin väg. Men si nu får han lof och
ge sej åf te station och hämta konsulinnan och hennes
lilla kyttare.»
»Hvad säger Johanna?» ropade Falk förvånad.
»Kommer konsnlinnan hit?»
»Ja då! Di kommer me’ tåge’ i eftermiddag och
di ska stanna här en tid, hörde jag.»
»Och brukspatron med då, förmodar jag?» frågade
Falk med en hastig hjärtklappning.
»Ne-ej, patron han ger sig allt åf opp igen te’ stan,
han, men frökna ho’ stannar hos systern, förståss. Va’
det likt, det, att hon skulle fara ifrån henne?»
Falk behöfde all sin själsstyrka för att inte börja
en jublande glädjedans omkring bordet; men han nöjde
sig med att böja sig djupt ned öfver ritbrädet, för att
gamla Johanna inte skulle se hur blodet rann upp i
22. — Från stad och land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
