Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte någon skillnad 1» svarade Lisen, med skäl stött
öfver att han i en sådan stund kunde tala om hvad
middagarna kostade.
»Nå än du då, Sven? Nog har du saknat pappa?»
»Nej, det har jag inte,» svarade Sven helt ärligt
och såg på honom med sina stora ögon, »för jag har
fått en så’n snäll farbror på landet, och han heter Gunnar.
Och honom får jag rida på, och han luktar aldrig något
starkt som farbröderna i stan.»
»Nå, det var ju trefligt, det!» inföll Berger och
gjorde en min som om han fått ättika i’halsen ; sedan
satte han bort gossen och vände sig till Lisen, försökte
återtaga den skämtsamma tonen och frågade: »Nå, den
där farbror Gunnar är väl artig och uppmärksam mot
dig också?»
»Ja,» svarade Lisen, »men i synnerhet tycker jag
om honom för att han är så snäll mot Sven.»
»Jaha, ja — det är också ett sättl» återtog konsuln
vårdslöst. »Jag ska inte glömma att tacka honom för
det, när vi komma fram.»
»Hvad menade du med det där: det är också ett
sätt?» frågade Lisen och såg på honom så stadigt och
genomträngande, att han genast flyttade sina egna
blickar på gossen och svarade, i det han klappade honom
på kinden:
»Kors, jag menade bara: ett sätt att göra sig
behaglig för fadern 1»
»Ånej, du menade nog för modern!» fortfor Lisen,
som föresatte sig att inte släppa af ämnet. »Och om
jag händelsevis skulle göra några jämförelser, så borde
du kanske kunna räkna ut hvems felet är.»
Konsuln hade ett häftigt svar på tungan, men när
han märkte att lille Sven med undrande ögon växelvis
tittade på dem bägge, hejdade han sig, lade handen på
sin hustrus arm och sade tämligen förläget:
»Tror du inte att vi borde spara det där ämnet
tills vi bli ensamma i kväll?»
»Åjo, det kunna vi ju också göra, om du vill!»
svarade Lisen, och föresatte sig att han inte skulle förlora
något på att vänta.
Det kom öfver henne en obestämd känsla af att
nu var det hon, som hade högsta korten på sin hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
