Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och att det sätt, på hvilket hon skötte dem, skulle
kunna blifva afgörande för deras framtid. Konsuln å
sin sida började känna sig allt mera osäker om hur
det egentligen stod till med den där farbrodern, som
hans pojke var så förtjust i, och resten af vägen
till-ryggalades under en tryckande tystnad från de båda
makarnas sida. Sven däremot pratade om allt möjligt
och lät på det sättet sin pappa veta att moster Emmy
hade hos sig en tant, som hette Sara, att hon också
tyckte om farbror Gunnar och att Sven mycket hellre
ville vara här ute på landet än ute på det andra landet
i stan, som inte var något riktigt land, för där fanns
det hvarken kor eller kalfvar eller pilpipor.
Slutligen svängde vagnen upp för allén, och framme
på trappan stodo Emmy och Sara, flankerade af gubben
Grönlund och gamla Johanna; men Gunnar Falk syntes
inte, till stor missräkning för lille Sven, som, så fort
han kom ner ur vagnen, sprang fram till Emmy och
ropade:
»Hvar har moster Emmy gjort af farbror Gunnar
någonstans? Hvarför ä’ inte han här också?»
Konsulns missräkning var minst lika stor som
gossens, ty han hade föreställt sig att »den där herrn»,
som han kallade honom för sig själf, skulle komma och
taga emot honom, om inte för annat så för att visa att
det var han, som nu representerade bruket, och att
konsuln då med sin vana affärsblick genast skulle kunna
se, om det var ugglor i mossen. Emellertid dolde han
så godt han kunde sin förtret, var charmant och artig
mot Sara och Emmy, skakade hand med gubben
Grönlund, klappade om gamla Johanna, tog sedan sin hustru
under armen och förde henne in i salen, lofvade Jansson
en femma i drickspengar och ropade, när han väl slagit
sig ned vid det inbjudande kaffebordet:
»Å, nu ska det riktigt smaka skönt att slippa de
välsignade affärerna och få leka naturmänniska ett
par dar!»
»Ja, kan du verkligen det, svåger Göran?» frågade
Emmy spetsigt, i det hon fyllde hans kopp.
»Slippa affärerna, ja!» ropade konsuln skrattande.
»Ja, här måtte de väl inte komma och söka upp mig,
vill jag hoppas!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
