Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
solsticket på sin farstukvist och lagade skötar.
Kråk-paret i asken hade redan i mars börjat reparera sitt
gamla bo, och en fjolårsunge, som brutit vingen på sig,
när han ville för tidigt ur boet förra sommaren, och som
därför stannat kvar hos gubben och blifvit hemtam som
en kanariefågel, satt bredvid honom på farstubron och
tittade på huru föräldrarna byggde. När de kraxade till,
svarade han med ett: »kra-akl» och lyfte på den färdiga
vingen; det såg ut som om han också velat ut och leta
efter pinnar och strå att bygga med, men som den
andra vingen fortfarande nekade att göra tjänst, ruggade
han upp fjädrarna, bet i den med sin stora svarta näbb
och sade därpå ett nytt »kraa-ak», som var mycket
långsammare än det förra.
»Hur ä’ det med dej, Pelle?» frågade gubben och
tittade på honom öfver glasögonen, »ä’ du lessen?
Jaja, den hära vårsprickningen, det ä’ en baddare te’
sätta oro i kroppen! Jag minns väl, jag men har
en nå’n skavank, så får en väl lugna säj! Jag fick så
jag me’, fast jag ingen skavank hadel Men får du lefva,
så går det väl öfver, sa’ han som körde i sjön.»
Nu blef det ett förskräckligt kraxande uppe i asken.
Far själf hoppade upp och ner på grenarna, lyfte på
vingarna och gjorde en sväng utåt, men kom genast
tillbaka igen, mor tittade ut ur boet med en lång pinne
i näbben, och det lät »krak» på »krak» allt argare och
häftigare.
»Hvad ä’ det nu då?» frågade Mattias och tittade
uppåt. »Ens ni inte om hvar skåpe’ ska stå? Sätter ni
te’ och gräla nu, hvad djäkeln ska det då bli’ i sommar?
Si så där ja, Pelle, ska du med börja på och gasta?
En ska aldrig lägga sej i när två träter, har jag sagt
dej! Jaså, vänta litet, nu ser jag: det har kummi’
främmat! Nå då va’ det ingen under!»
Och så var det verkligen. I en naken talltopp ett
stycke ifrån asken hade en stor kråka slagit sig ner och
kraxade långsamt och i en helt annan ton än de andra.
Hon bugade sig också mycket djupare än kråkorna i
allmänhet göra när de kraxa, och så lät hon höra två
kraxar i taget — »krak-kraak» — »krak-kraak», hvilka
af byggherrskapet besvarades med enstaka korta utrop
och framsträckta halsar samt då och då ett häftigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
