Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Hjortsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om sig for att skynda sig bort till en picknick. Lars
Hjorts-berg skydde icke att måla med breda penseldrag, —
farglös-heten hade ännu icke blifvit modem inom
menniskoframställ-ningens konst. Men lika vidt skild som han var från vår
tids halft blaserade tomhet, lika långt borta var han från
öfver-driftemas osmakliga karrikaturer. Kapten Puff,\ Polykarpus i
Kronfogdame, Mäster Nadel i Förmente prinsen, Winberg i
Bildhuggaren och kommendantinvaliden Briquet i Nya garnisonen,
voro drastiska figurer, men de voro menniskor i hvarenda tråd!
När kronfogden Polykarpus i sin byråkratiska
uppblåsthet utbrister i de ordspråksvordna orden: »När jag dricker är
det rätt» — så trodde man honom obetingadt, ty han talade
ur djupet af sitt embetsmannahjerta, och han var i all sin
bornerade sjelfforträfflighet naif som ett barn; — när kapten
Puff med fingret på snusdoslocket utsade sin riksbekanta replik:
»Och detta skulle utgöra balansen i Europa ?» och pratade bort
både fästmö, vänner och befordran, samt fortfor att prata ännu
när han för en lång stund sedan blifvit ensam på scenen, så
blef han genom Hjortsbergs geniala framställning urtypen för
hela det menniskospecies som det i alla tider funnits godt om,
och som har till uppgift att, som dansken säger, »dräbe folk
med snak».
Hjortsberg hade ofta nog på scenen ögonblickliga
inspirationer, hvilka aldrig gingo utom rollens område, men hvilka
altid tjenade till att belysa en ny sida af den karakter han
framstälde, och som hos publiken ständigt och jemnt
framkallade riktiga högtider af skratt, i det de utfördes på ett sätt
som var egendomligt för det glada och lekande lynne, hvilket
utgjorde en så bestämmande del af hans konstnärliga
individualitet En sådan ögonblicksinspiration var det som i »Nya
garnisonen» lät honom, der han från högra flygeln
kommenderade sitt unga och vackra garde, påbjuda de exercerande att
»se till venster!» och medan de gjorde detta, helt makligt taga
upp ur rockfickan sin plunta och taga sig ur den en duktig
klunk, sätta i korken helt lugnt och stoppa ner den igen helt
långsamt, innan han kommenderade: »rätt fram!» och stå der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
