Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Ulrik Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilka i allmänhet icke hafva tid att sysselsätta sig med
teatern annat än i förbigående, och af hvilka hvarken
skådespelare eller författare, i de flesta fall, hafva serdeles mycken
lärdom att taga, derfor att de i allmänhet uttala antingen ett
beröm eller ett klander, utan att så noga betona hvarfor de göra
det ena eller det andra. Torsslow dissekerade ordentligt det
inlemnade, framhöll både fortjenstema och felen och stack
aldrig under stol med hvad han tänkte — helt och hållet
obekymrad om huruvida han med det afgifna omdömet skaffade
sig en vän eller fiende. De voro heller icke få, de sårade små
fåfängor, dem han trampat på de ömma liktomarne och hvilka
sedan hämnade sig så godt de förmådde.
Den l:ste Juli 1856 anstäldes Torsslow, af dåvarande
teaterchefen Hyltén-Cavallius, som styresman för kungliga teaterns
scen och kvarstannade på denna post till 1861, då han tog
afsked med någon förhöjning i den pension som redan eiter
olyckan 1833 blifvit honom tillerkänd. Under dessa fem år
uppträdde han äfven en och annan gång på scenen, som till
exempel i det nyss förut omtalade skådespelet Marlborough och
Jakobiterne, samt äfven i ett par af sina äldre roller. Efter
afträdandet från den kungliga scenen uppträdde han ännu några
gånger hos Stjemström på Mindre teatera och tog från dess
tilja sitt afsked från publiken den 15:de Maj 1863, då han
uppträdde i sin gamla triumfroll, Michel Perrin. Mycket hade
förändrats sedan han stod på samma scen i fulla besittningen
af sin konstnärliga kraft och eld; ett nytt slägte hade vuxit
upp och dyrkade andra gudar än dem han helgat sin
tempel-tjenst, det fans kanhända mycket i den tekniska
framställningen som föreföll den publiken främmande och egendomligt,
men ingen skiljdes den aftonen från den lilla scenen och den
store skådespelaren utan att taga med sig den öfvertygelsen,
att den svenska skådeplatsen här förlorade en man, som med
4,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
