Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sara Fredrika Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid förbannelsen på hennes läppar, den innerliga bönen för
hennes återfunna barn darrar som en skrämd fågel, och
slutligen, när allt är förgäfves, när den unga flickan sjelf röjer
sig, då vakten narrar henne med den falska underrättelsen om
att hennes älskade Phoebus är död, — när de råa knektame
slita henne ur moderns armar, den arma kvinnans förtviflade
men vanmäktiga kamp, hennes böner, hennes förbannelser,
hennes tårar och till slut hennes dofva, liflösa sammansjunkande,
när soldaterna skynda bort med hennes återfunna barn — det
var gripande, det var ett af dessa sällsporda ögonblick då, äfven
för den mest fantasilöse, skådeplatsen försvinner och
mennisko-lifvet sjelft träder fram för åskådaren i all sin gränslösa smärta
och all sin mäktiga sanning.
Man må säga hur mycket man vill, att afståndet lagt sitt
förskönande skimmer öfver framställningen, att den
ungdomliga entusiasmen förstorat dragen och skärpt konturerna, att
den tidens smak för de starka färgerna och de breda
penseldragen gjorde det njutbart — det var stor, epokgörande konst,
och det skulle vara det i alla tider. Vi hafva i långt senare
tid sett något liknande: det var när lady Macbeth i
sömn-gångarscenen, det var när Elisabetta, den döende drottningen,
som ännu i dödskampen famlar efter kronan, togo gestalt i
Adelaide Ristoris storslagna framställning på vår scen, — men
också endast då.
Hos oss har ingen ännu upptagit den tragiska mantel,
som bars af syster Gudules och Lucretia Borghias
framstäl-lariona.
2.
Sara Torsslow var en af dessa konstnärinnor, som icke kunna
utminutera sina gåfvor i småportioner, utan som gifva sig
helt och hållet och utan gräns i de uppgifter de hafva att
framställa. Sjelfva gripna af det som de skola skildra,
inlägga de hela sin själ och all sin värma i återgifvandet; alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
