Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sara Fredrika Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mättade ton, när hon på alla Esmeraldas böner om försköning
svarar sitt: »Nej, lilla zigenarflicka, du måste dö såsom hon
dog, hon, mitt barn, min enda glädje här på jorden! Ack, om
du hade sett henne, så ljuf, så älsklig, så vacker! Och hennes
små fotter sedan; jag kunde gömma dem båda två här i min
hand! Ser du, zigenerska, här har jag kvar hennes sko, hennes
ena lilla sko, det enda som återstår mig af mitt barn!»
Och hur denna hotfulla ton härvid öfvergick till den mest
smältande ömhet, hur den smekte den lilla skon som hon hade
gömt vid sitt bröst, hur den nyss så starka och mägtiga rösten
jollrade med detta minne, denna leksak, som hon i sitt
namnlösa elände bevarade med afundsjuk lystnad, så som den girige
rufvar öfver sitt guld. Det var mästerligt, det var oförgätligt t
Och ett ögonblick derefter! När den unga danserskan
visar henne den lilla sko som hon gömt som en relik från sin
barndom, hennes enda hopp att åter kunna träffa de sina, —
när sanningen med blixtens skärpa och snabbhet upplyser den
vansinnigas dystra natt, när hon anar, — nej, när hon vet att
det är hennes barn, denna främmande flicka, denna trollpacka,
som man uppmanat henne att hålla kvar för att öfverlemna
henne åt vakten som skall föra henne till pinbänken och
bålet — hvilket skri af på en gång glädje och förfäran, hvilken
jättekraft, när hon med blödande händer rycker lös gallerna
från sin bur och med moderns allt besegrande makt vill draga
henne in till sig i cellen och betäcker henne med kyssar,
smekningar och tårar! Och när den första, stormande glädjen gått
öfver, hvilken smekande ömhet, hvilken glad tillförsigt i
uppbyggandet af alla dessa leende luftslott för hennes eget och
hennes barns kommande lif, och så på en gång, minnet af det
nyss skedda, som återkommer med det nyvaknade förnuftet!
Faran, fängelset, pinbänken, döden för hennes barn, det älskade,
oupphörligt begråtna barn, som hon trodde vara fbrloradt för
alltid, som hon nyss återfunnit och som hon nu kanske för
alltid skall förlora mer än någonsin förut.
Vakten kommer! Hur hon döljer henne i sin kula, hur
hon leker lugn, tillförsigt, obekantskap med allt, hur hon
förbannar zigenerskan, för att vilseföra hennes bödlar, medan bred-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
