Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nils Vilhelm Almlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föranlåten göra några underdåniga invändningar, så brusade
det heta franska blodet upp hos den nykrönte konungen, och
han beslöt genast att återställa kungliga teatern, for hvilket
ändamål han den 3:dje November af egna medel anslog 30,000
riksdaler årligen till dess underhåll.
Det var inte enda gången som de royautens imposanta
emblemer dem man kallar galaspektakel, räddat den kungliga
institutionen från undergång. Fem år derefter var det på
samma sätt. Teaterinrättningen bar sig inte, och chefen hade
fått kunglig befallning om, att till den l:ste Juli 1823
uppsäga alla teaterns kontrakter, hvilket" också skedde, — allt
detta, i händelse rikets ständer icke skulle vilja votera en årlig
anslagssumma åt teatern. Då som nu, ville de icke gerna
anse skådeplatsen för något nationalbehof, de beviljade
visserligen ett belopp för en gång af 24,000 riksdaler, men icke
något stående anslag. Emellertid voro kontraktema uppsagda,
hela institutionen befann sig i fullkomligt upplösningstillstånd,
— och just i denna vefva hemväntades kronprinsen, Oscar,
med sin unga brud, och galaspektakler måste gifvas för att
fira den efterlängtade hemkomsten. Hvad var nu att göra?
Jo, teaterdirektionen måste utsända listor med anhållan om
den uppsagda personalens skriftliga förbindelse att den frivilligt
skulle uppträda, för att möjliggöra dessa föreställningar. Stälda
på bar badse som de voro, visade artisterna just icke någon
serdeles ifrig åtrå efter att åtlyda uppmaningen, en och annan
skref visserligen på, men de flesta och de mest behöfliga nekade
eller tvekade åtminstone och togo sig en rundlig betänketid.
Nu blef konungen ånyo förargad, förklarade att teatern
skulle bestå, fastän ständerna icke ville gifva den något årligt
anslag, iklädde sig betalningen af dess skuld, och ökade sitt
enskilda bidrag till 54,000 riksdaler årligen — hvarpå de
dyrbara galaspektaklema lyckligt och väl gingo af stapeln till
allmän belåtenhet, och teatern fick några jemförelsevis lugna
år under grefve Lagerbjelkes utmärkta styrelse.
Under tiden hade Almlöf redan för längesedan fått sitt
första aktörskontrakt, och den första roll i hvilken han
egentligen började fasta publikens uppmärksamhet vid sig, var Lei-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
