Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nils Vilhelm Almlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snart dagens lejon i den tidens literära och konstnärliga kretsar
i den franska hufvudstaden. Theatre Fran9ais’ stolthet och
ära, den firade och beundrade mademoiselle Mars inbjöd honom
till ett festligt lag i sitt hem, och der vid middagsbordet bad
hon sina gäster höja sina glas, och vände sig till Almlöf med
dessa ord: »jag föreslår en skål för den svenske Talma!»
Några dagar sednare var han gäst hos excellensen Gustaf
Löwenhjelm, vår minister i Paris, hvilken vid samma tillfälle
hade inbjudit en mängd notabiliteter från olika områden, för
att göra den resande främlingen bekant med allt hvad Paris
då hade utmärkt och framstående — ty det var på det sättet
som den ministern ansåg sig böra representera sitt land, sedan
det icke längre kunde uppträda som en stormakt på det
politiska området. Bland de närvarande franska gästerna var äfven
Etienne Jouy, författaren till tragedien »Sulla», och denne gaf
sig genast i samtal med den svenske skådespelaren. När Jouy
fick höra att Almlöf i Stockholm spelat Sullas roll, bad han
honom att för sig recitera några verser ur sorgespelet på svenska.
Almlöf tvekade, men lät slutligen af Löwenhjelm öfvertala
sig-att, på stående fot och utan vidare apparat, föredraga en af de
kraftfullaste scenerna. Den franske författaren hörde på med
spänd uppmärksamhet, de öfriga främmande gästerna likaså,
allt efter som recitationen framskred visade Jouys rörliga
ansigte den mest oforstälda beundran, och när Almlöf slutat,
skyndade han upp ifrån sin stol, räckte honom sina båda
händer och utropade: »Min herre! jag trodde att jag icke
förstod svenska språket, men det var ett misstag; jag forstår det
mycket väl, jag finner det mycket vackert, och det är er
utomordentliga talang, som jag har att tacka för ett sådant
underverk!» — Man kan lätt tänka sig att det förtjusta
auditoriets handklappningar och bifallsrop icke minskades af dessa,
den ansedde författarens entusiastiska ord, och det är Almlöf»
ovanskliga heder att hvarken mannen eller skådespelaren blefvo
yra i hufvudet af alla de rökverk som tändes för dem båda,
och det icke minst af det täcka könet, hvars ögon alt som
oftast, med serdeles talande uttryck hvilade på den »vackre
svensken», hvilken likväl gick dem lugnt, men artigt förbi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
