Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emelie Högqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När paraden väl passerat förbi och vikit af nedåt skeppsbron,
för att sedan göra sin vid den tiden vanliga halt vid
Gustaf den 3:djes staty, der alltid ett nytt musikstycke spelades,
såg man de eleganta ungherrarne antingen stanna vid hörnet
af bron och torget, eller också gå fram och tillbaka utefter
kajen nedåt operahuset, och det syntes tydligt på dem att de
väntade någon. En och annan af dem gjorde sig ärende med
att gå nedåt högvakten för att se de båda löjtnanterna, den
som aflemnade och den som tog emot vakten, skyldra för
hvarandra, och säga hvarandra dagens lösen med fullt ut lika
vigtig min, som om de stått på slagfältet vid Dennewitz eller
Grossbeeren; men allt emellanåt tittade de väntansfullt upp
emot det stora hörnhuset vid Fredsgatan, som den tiden vände
sin höga, spetsiga gafvel ut emot torget och som nu, i
förändradt skick innehafves af Intecknings-garanti-aktiebolaget.
Det var således antingen derifrån eller från Stora
teaterhuset som den uppenbarelse skulle komma, på hvilken alla
dessa unga män väntade, och som jag också gick öfver torget
vid samma tid, stannade jag, nyfiken som ungdomen är, fastän
jag visst icke hade råd eller lägenhet att vara medlem af
ledighetskommitén. Det flög igenom mig den tanken att här var
någonting att se, kanske väntade man att kung Oscar, som
denna tid åtnjöt en oerhörd popularitet, skulle komma åkande
i sin tvåspända droska med den ryska bågen öfver selarne,
eller också att drottning Josefina med sina barn skulle göra
en promenad i vagn utåt Djurgården, eller att någon
främmande minister skulle åka upp till slottet i den röda
sjuglasvagnen för att öfverlemna sina kreditif till den nye regenten;
— med ett ord, man fick riskera litet snubbor af sin
husbonde för att man sölat så länge; men det säkra är att det
var omöjligt att gå sin väg ner åt Drottninggatan, förrän man
sett hvad det var som skulle komma.
För att likväl vara så mycket närmare hemvägen, hade
jag flyttat mig uppåt hörnet vid Fredsgatan, och som det drog
ut på tiden, ämnade jag just gå min väg, då i detsamma
porten till det omtalade huset öppnades, en allmän rörelse
uppstod bland de posterande eleganterna, de båda löjtnanterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
