Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emelie Högqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stodo som tända ljus framför sina respektiva truppafdelningar
och allas blickar vändes mot den öppnade porten, ur hvilken
ett elegant klädt, långt och vackert fruntimmer trädde ut,
kastade en hastig blick nedåt Fredsgatan för att se det ingen
åkande skulle passera, spände upp sin parasoll och gick med
hastiga steg midt öfver torget ned åt teaterhuset till.
Sade jag gick? Huru klumpigt, hur illa målar det inte
det sätt hvarpå den unga kvinnan med lätta, elastiska rörelser
sväfvade fram öfver det solbelysta torget. Om man midt i
stadens prosaiska buller och bång, hade kunnat tänka sig
elfvornas drottning sväfva fram som i sommarnattens halfskymning
öfver en slumrande blomsteräng, så var detta hon. Den
lätta slöjan från hennes hatt var en återstod af det
genomskinliga töcknet från den fuktiga, varma sommarnatten, i hvilken
hon dansat om bland de bugande gräsen, och ännu svajade de
nyutspruckna trädens blomsterhängen omkring hennes behagfullt
böjda hufvud, fastän de för dagens nyktra blickar togo
form af parasollfransar. Kunde en mensklig fot sväfva så lätt
öfver kantiga gatstenar?
Och de milda, djupa, blå ögonen, den fina, rosenröda
munnen, den rena höga pannan med sina små ringlande
kärlekslockar; allt detta som jag vid den hastiga blicken nedåt
gatan nyss förut sett skymta fram som en strålande
uppenbarelse af nästan idealisk skönhet, kunde det verkligen tillhöra
en jordisk varelse? Så frågade jag mig sjelf, i det jag
ofrivilligt följde efter henne, och såg huru eleganternas hattar lyftes
till vörnadsfulla hälsningar, af henne besvarade med en
böjning på det vackra hufvudet och ett smålöje som kunnat
anstå en drottning, då hon mottager hyllning af förtjusta och
lyckliga undersåter. Nu är hon nära teaterhuset, se der
kommer från hörnet af Arsenalsgatan en äldre man i
generalsuniform med bröstet fullt af kraschaner och svajande fjädrar i
hatten, se hur han skyndar fram till henne, med glömska af
sina sextio år, hur han räcker henne sin hand, hur han följer
henne till porten vid den kungliga trappan, och tar afsked af
henne med en honnör och en bugning som stode han i
festsalen deruppe i stället. Nu sväfvar hon in, — nej, der sitter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
