Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emelie Högqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som mycket använda skådespelare eljes pläga bjuda sina åskådare.
Emelie Högqvist egde icke ensamt beundrare bland publiken;
bland den funnos många som i det längsta betviflat hennes
möjligheter till utveckling af ett verkligt konstnärskap, och de
fläckar som onekligen vidlådde den firade skönhetens enskilda
lif, kunde icke undgå att kasta sina slagskuggor öfver hennes
offentliga. Man var likväl den tiden mycket mera öfverseende
med en vacker skådespelerskas förirringar än man nu är, och
om någon genom konstnärlig entusiasm och ihärdig skönhetssträfvan
vetat att försona svagheter som för den vackra, fattiga,
i tryckta omständigheter uppväxta unga flickan icke voro lätta
att taga sig till vara för, så var det i sanning hon.
Detta dock endast i förbigående; det är skådespelerskan
och icke menniskan som jag vill försöka att skildra.
Emelie Högqvist hade ganska länge fått vänta i förgården
till det tempel, hvars förnämsta prestinna hon sedan under
många år skulle blifva. Det var icke med ett slag som hon
tillkämpade sig sin sedan obestridda plats i första ledet, det
var icke på ett år som hon kom publiken att glömma allt
hvad den från början hade att anmärka mot henne. Född den
1:ste Maj 1812 af fattiga föräldrar, — de voro i tjenst hos
excellensen de Geer, — antogs hon vid tio års ålder till balettelev
vid kungliga teatern, der hennes äldre syster redan förut
var anstäld som figurantska. Hon visade goda anlag för att
blifva en bra dansös, något som sedan kom henne till godo
i åtskilliga af de lustspelsroller hon som äldre utförde,
exempelvis, som »Avanturine» i Polkan, der hon från scenen införde
den då nya dansen i vårt sällskapslif.
Kungliga teaterns blifvande balettmästare, Anders Selinder,
hade redan då sina funderingar på en barnteater, och han inrättade
en sådan först i en nästan underjordisk lokal uppe vid Oxtorget,
sedan i Humlegården. På dessa teatrar uppträdde Emelie
Högqvist vid åldern mellan 11 och 14 år, och var gerna sedd
af den dit kommande publiken, som var ganska kritisk, och
som på stående fot belönade den som den tyckte om och
afstraffade den som misshagade den. Belöningen bestod, utom
applåder, oftast i en konfektstrut, en stor pepparkaka eller ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
