Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emelie Högqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fantasilif, föreföll mig ännu mera tryckande än förut! Hela
detta italienska medeltidsstycke med sina sbirrer, sitt tiomannaråd,
sina spioner och banditer, sin podestà som sjelf är den
värste banditen i hela sin stat eller stad, och som sätter gift
och dolk och eget välbehag i lagens och rättens ställe, som
är sin dygdiga hustrus blodtörstige tyrann och sin lättfärdiga
älskarinnas krypande slaf; all denna brokiga väfnad af hat,
kärlek, raseri, blodtörst, dödsfruktan, sjelfuppoffring, djurisk
grymhet och öfvermenskligt ädelmod, tillfredstälde den tidens
publiks begär efter starka sensationer, gaf skådespelarne
utomordentliga tillfällen att lägga sina förnämsta egenskaper i dagen,
och öppnade för de ungas blickar porten till en förtrollad verld,
der alt antog gigantiska former, och der sjelfva öfverdriften i
färgmotsatserna syntes den omogna uppfattningen en förtjenst
mera i stället för ett fel. Ty det är med ungdomen och
konsten, som det är med barnen och leksakerna: antingen måste
dessa vara så naift primitifva att den egna fantasien får
komplettera dem, eller också så vidunderligt tillskurna i växten,
att de tillfredsställa barnets hela omättliga begär efter det
underbara, och på detta sätt framkalla en mättad njutning,
som tillåter tankekraften att slå sig i ro. Det fullt naturliga
är den mognare ålderns företrädesrätt att uppfatta och
tilltalas utaf.
Jag såg henne sedan uppträda som Jungfrun af Orleans,
som Karl den andre i »Man kan hvad man vill» af Scribe, som
Vår unga gudmor i pjesen af samma namn, som Richelieu i
Richelieus första vapenbragd, som Maria Stuart, som Jane i
Maria Tudor, som Markisinnan de Mèrinville i Bulwers »Natt
och morgon», som Leonora i »Boja och krona» eller »Tassos
öden», skådespel af von Zedlitz, som Avanturine i Polkan och
som Fru de Nohan i »Gifta mannen i staden och på landet»,
hennes sista nya roll på kungliga teatern.
Detta är onekligen en omvexlande och vidsträckt repertoar,
omfattande nästan alla genrer, från den högsta tragiska, till
den mest uppsluppna, och om äfven icke framställningen af
alla dessa uppgifter kunde vara mästerstycken, så stodo de,
äfven der de voro minst lyckliga, vida öfver de rutinarbeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
