Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Georg Dahlqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och makten, för att sedan åter uppvakna i kedjor och anse’alt
vara en dröm. Men det var en sak som icke behagade
Dahlqvist på långt när så mycket som rollen, det var de vanliga
handbojor dem teaterdirektören ville fängsla den olycklige
prinsen med, och dem han redan förut mången gång med
medömkan och förargelse gått och slamrat med i en mängd roller.
— Jag vill ha en ordentlig kedja! —• förklarade
Dahlqvist, — annars spelar jag inte Sigismund!
Gamle Kjellberg framförde hans önskan för
teaterdirektionen, men vare sig det kom af estetiska eller af ekonomiska
skäl — skådespelaren fick ett bleklagdt nej till svar på sin
begäran, och det förklarades att han skulle spela med de
sedvanliga kedjorna. Så långt kunde man möjligtvis sträcka sitt
tillmötesgående, att han finge ett par fotbojor äfven, men
der-med vore det också slut.
— Jaså! — svarade Dahlqvist dagen före
generalrepetitionen, — det skall vi bli två om!
Och derraed gick han sjelf in i en jernbod, sedan han först
mätt huru bred scenen var, och så köpte han sig en
ordentlig jemketting af samma längd som scenens hela bredd, och
derpå lät han en smed göra ett lifbälte af tjock jérnplåt och
så fastsmiddes kettingen vid den, och nu tyckte Dahlqvist att
det började dagas en smula för hans Sigismund.
Tidigt på morgonen dagen för generalrepetitionen hade
Dahlqvist varit uppe på scenen och låtit maskinmästaren
stadigt slå fast ändan af kettingen i kulissen vid den sida der
hålan var belägen, och när det var gjordt gick han upp i sin
klädloge och tog på sig sin kostym.
Klockan blef tio, teaterdirektören satt redan på sin
vanliga plats på parkett — scenintendenten bredvid honom, ridån
gick upp och dramat började. Slutligen kom stunden för Sigis-
munds entrée. Inne i hålan till venster hördes ett tungt rassel
af kedjor, i ett nu synes ett raggigt hufvud i hålans öppning,
och med ett rytande kastar den fångne sig ut och springer i
vild fart öfver till scenens motsatta sida med den grofva
kedjan släpande efter sig under dånande slag mot teatergolfvel.
Språnget var så hastigt att när kedjan var utlupen, rycktes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
