Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Georg Dahlqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fången våldsamt tillbaka några fot och tyckes nära att falla,
och smärtsamt vridande sig under bojans tyngd, började han
nu recitationen af de herrliga verser hvilka måla hans kval och
hans förtviflan.
Vid de kraftiga rörelserna fram och åter rasslade kedjan
med ett förfärligt dån, och långt ifrån att döfvas af detta
våldsamma accompagnement, lifvades skådespelaren tvärt om deraf
— och medan direktionen derute skakade på hufvudet åt denna
påtagliga teatereffekt, frossade Dahlqvist i den mest glödande
inspiration utaf den verklighet han anordnat åt sig.
När akten var slut, sökte man förgäfves få honom att
afstå från den tyngande och larmande bojan.
Direktören bad och forestälde, kamraterna pikade,
Kjellberg skämtade på sitt vanliga, grofkomiga men godmodiga sätt.
— Du ser ut som en arg gårdvar som rusar ut ur
hundkojan och vill bita folk i benen! — sade han.
— Min bästa herr Dahlqvist! — förklarade
teaterdirektören i det han strök sig om sitt väl vårdade skägg, — det
här går verkligen inte an! Kedjan är aldeles for lång och för
tung! Hvad skall publiken, hvad skall kritiken säga?
— Det rör mig inte! — svarade Dahlqvist med orubbligt
lugn, i det han torkade den af kedjan frampressade svetten ur
pannan, — får jag inte känna skeppundstyngder på min kropp,
så kan jag inte spela någon Sigismund!
Och dervid fick det förblifva. Han spelade med sin kedja,
och det säkra är att han spelade som en hel karl.
Georg Dahlqvist hade en lång »storm- och rusningsperiod»,
och man kan säga att i sjelfva verket öfvervann han den aldrig,
om också åren lade sin ganska naturliga tygel på det alt för
uppbrusande konstnärsmaterialet, hans eget jag. Fråga är också
om han, utan den, någonsin blifvit den store skådespelare
som han, oaktadt sina många brister, verkligen var, och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
