Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pierre och Fredrik Deland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mera tilldragande, som den icke dagligen och stundligen låg
utanpå till allmänt beskådande.
Pierre Deland rörde sig som skådespelare inom ett ganska
vidsträckt område; det fanns egentligen endast ett för hvilket
hans personlighet och hans begåfning icke gjorde honom
lämplig, nämligen tragedien ogh det högre skådespelet. Som så
mången skådespelare, hvars egentliga falt är komedien och
lustspelet, satte han dem likväl högre än dessa, och det var icke
utan att han gerna ville skära lagrar äfven i dylika uppgifter.
Han var dock tillräckligt förståndig, både som konstnär och
teaterdirektör att lägga band på denna sin böjelse, och med
undantag af ett och annat stycke i den djupt allvarliga stilen,
hvilket man nästan tycker sig finna att han behöll på
repertoaren för att på detta sätt någon gång soulagera sig sjelf,
envisades han icke att vilja gå utom de råmärken dem naturen sjelf
anvisat honom.
Hans konstnärskap karakteriseras bäst och fulltonigast
genom de trenne skapelser vid hvilka han fastat sitt namn och
af hvilka minnet länge skall öfverlefva honom. De voro
Dra-kenhjelm i Topelius’ »Efter femtio år-», Markisen i Fröken de
la Seigliére och G aspard i »Debutanten och hennes far».
I dessa trenne skapelser hade han ett rikt och väl
begag-nadt tillfälle att lägga i dagen alla de egenskaper som gjorde
honom till den förnämste komiske karaktersskådespelaren i vårt
land och under många år voro dessa stycken, och det med full
rätt, stående grundpelare på hans repertoar. Man hade
sannerligen icke lätt att afgöra, hvilken af dem man mest skulle
beundra, den lättsinnige ädlingen från Gustaf den tredjes lysande
hof, som sedan satt der som en fånge borta i Finlands ödsliga
skogar, kufvad och beherrskad af sin tyranniska tjenarinna och
medbrottsling, fladdrande kring sina lättfardiga minnen, då han
i ljusare ögonblick flammar upp ur sin tungsinta idiotism,
barnsligt snattande sylt för att fördrifva tiden på det ensliga
Kauta-kylä, och slutligen döende i sin stol under joller om
maskerad-nattens och tjusarkonungens ytliga glans, — eller den frivole,
godhjertade och okunnige franske markisen från Tanden régime,
som med humoristisk nedlåtenhet låter den gamle Jasmin känna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
