Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edvard Mauritz Swartz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lika seg som den motvilja han hade att bekämpa och så ljusnade
det så småningom.
»Anton» var, som nyss är nämdt, — den första
ljusglimten. Sedan gick det lättare. Publiken vande sig vid den
beslöjade, svaga rösten, — sjelf upparbetade han den också
och utbildade den till all den böjlighet som den kunde utveckla.
Det var slutligen endast i starka ögonblick som den svek
honom, — men som ersättning fick han i den ett utomordentligt
lämpligt organ för framställandet af det inåtvända, för
återgif-vande af själslifvets djupare affekter, för pilarae från den
lekande ironien och den bitande sarkasmen. Dessa hafva sällan
på vår scen träffat starkare och säkrare än från Edvard Swartz’
mund. Jag vill endast som exempel anföra flöjt-scenen från
Hamlet, eller den scen i 5:te aktens böljan der han tager emot
prakthofmannen Osrick, för att icke glömma de glänsande
scenerna med Polonius.
1 komedin och det borgerliga skådespelet har Edvard
Swartz uppträd t oftast som den fulländade verldsmannen,
och få hafva gjort det bättre än han. Den svarta fracken,
detta förargliga plagg som 90 manliga individer utaf 100 icke
kunna bära utan att se antingen löjliga eller likbjudaraktiga
ut, anstår honom förträffligt, lika som togan eller den
burgun-diska jackan och kappan. Det fans i hela hans sätt att
uppbära sådana roller, något på en gång smidigt, sjelfmedvetet
« öfverlägset och lagom tillbakadraget, som alltid karaktäriserar
den bildade mannen, hvilken är lika vidt skild från framfusighet
som tillbakavisande stelhet, som aldrig bjuder ut sig och aldrig
fattar posto i en vrå, och som visar god ton i sjelfva det sätt
hvarpå han drager af sig sin handske, eller sätter bort sin hatt
Man har aldrig hos honom sett dessa ängsliga och omotiverade
åtbörder som mången af händer och armar länge besvärad,
fastän annars ganska god skådespelare, serverar som
mellanrätter; aldrig dessa slängningar med benen, eller detta flyttande
af fotterna, som hos så mången skådespelare anses för höjden
af ledighet och förfinad salongsvana. Swartz var i allmänhet
alltid stilla på scenen, och när man lägger härtill att han,
oaflåtligt aktgifvande på hvad hans stämma bäst kunde åstad-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
