Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edvard Mauritz Swartz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komma, med forkarlek odlade det halfhöga talets och den
genomträngande hviskningens svåra och på scenen ofantligt
verksamma effektmedel, så följer deraf att han alltid som
skådespelare varit en mästare i att återgifva och åstadkomma de
dämpade dagrarnas vigtiga färgnyanser både i det klassiska och
och ännu mera i det moderna skådespelet.
Lät han någon gång förleda sig till att forcera sin rost,
och frestelsen dertill låg och ligger, äfven för en så reflekterande
konstnär som han, ganska nära till hands, så förfelade han
också en god del af den verkan, som han annars hade så säkra
medel att framkalla. Jag sade med afsigt någon gång, ty jag
tror att den som uppmärksamt följt gången af hans utveckling,
skall medgifva att dessa tillfallen icke voro många.
Hade Edvard Swartz haft de utpräglade anlag för
sjelf-förgudning, som, kanske icke alldeles med orätt, påstås vidlåda
sceniska konstnärer, så nog hade hans storartade framgång som
Hamlet gifvit honom dertill både tillfälle och berättigande.
Att han efter detta lyckliga grepp blef damernas förklarade
gunstling var ju ganska naturligt, men hvad som är ovanligare
är att han äfven blef männens, och hans mönstergilla
återgif-vande af den svårmodiga prinsens roll gjordes af hans beundrare
till det typiska uttrycket för hans konstnärskap. Som vanligt
blef detta skådespelaren lika mycket till men som till fördel,
ty derigenom att man förälskat sig i hans Hamlet, lade man
den som måttstock för en hel del af hans öfriga skapelser,
ehuru de i sjelfva verket icke hade något annat gemensamt än
sjelfva materialet, hans egen personlighet. Men detta är ju
skådespelarens vanliga öde, och det drabbar honom hårdare,
ju mera utpräglad denna personlighet är, ty det är i
allmänhet icke flertalet af åskådame gifvet att kunna följa de inre
skiftningame af karakteren och lynnena, utan den faster sig mera
vid det yttre framträdandet, som för en ung skådespelare i flere
snarlika roller altid erbjuder en ganska stor svårighet att variera.
Deraf de mera ytliga domames beständiga rop om den ene
sceniska konstnären, att han altid spelar sin Hamlet, den andre
att han alltid är Konjander; med ett ord, att vissa drag utur
en favoritroll alttid återuppträda i en annan. Detta vore ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
