Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knut och Betty Almlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ögon lurade en munter skalk, som narrade äfven den
trump-naste till skratt.
Det var hos sin blifvande svärfar, Pierre Deland, som
han debuterade, och han stannade hos honom till den l:ste
Oktober 1862. Men när nu sonen en gång var vid teatern,
så ansåg fadern att han borde vara vid den kungliga, och han
anstäldes der också från nyss nämnde dag och till den l:ste
juli 1853. Men Knut Almlöf fann sjelf att han icke var
mogen for en anställning vid landets första scen, han hade der
icke något tillfälle till praktiska studier, då alla rollfacken
redan voro upptagna af andra och han fick nöja sig med
tem-ligen obetydliga uppgifter, som hvarken egnade sig for hans
skaplynne, eller gaf honom tillfälle att visa åt hvad håll hans
egentliga begåfning låg. Han tog således gud i hågen och
begaf sig åter af till Pierre Deland, hos hvilken han nu
stannade till dess denne hösten 1861 upphörde med sin teater och
tog anställning vid den kungliga. Och under dessa åtta år
var det som Knut Almlöf gjorde sin skola och under Pierre
Delands ledning utvecklade sig till den ypperlige komiker vi
sedan lärt oss känna och värdera, och han utvecklade här en
outtröttlig verksamhet som skådespelare, öfversättare och
bear-betare i och af en mängd stycken, af hvilka visserligen många
forsvunno lika hastigt som de kommo, men hvilka dock gåfvo
den Delandska repertoaren en lifaktighet och en omvexling, som
icke var så vanlig vid de sällskap, som den tiden gåfvo
representationer i landsorten.
Det var nu han spelade flera af de roller som gjorde
honom populär både der och i Stockholm, såsom Landtmätaren
Tamin i Trollflaskan, parodi på Trollflöjten, och författad af
honom sjelf jemte några andra Upsalastudenter; Elias
Regen-wurm, Betjenten i De båda domestikema och först och sist
Jupiter i Orfeus i undeijordén, en förträfflig, i hög grad
drastisk framställning, genom hvilken han till stor del har på sitt
samvete den oerhörda lycka som den förste Offenbachiaden
gjorde, en lycka hvilken sednare öppnade till och med
kungliga teaterns portar på vid gafvel för den muntra, men till
sina konsekvenser farliga genren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
