Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knut och Betty Almlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hösten 1861 tog Knut Almlöf, som den 22:dra Augusti
1857 gift sig med Pierre Delands dotter, Betty Deland, tillika
med sin hustru anställning hos Stjemström vid Mindre teatern,
och öfvergick med den 1863 till den kungliga, der han sedan
varit anstäld. Det var på Mindre teatern som han 1862
uppträdde i den roliga komedin »Han är inte svartsjuk», der han
af den gamle onkeln gjorde en den dråpligaste figur, på en
gång godmodig och hjertevarm, en smula narraktig och fåfäng
öfver sin forna oemotståndlighet och gräsligt rädd for det
förmenta giftets verkningar, när han ofors varand es kommer att
dricka ur glaset med sockervattnet. Hela stycket är en ren
bagatell, men Knut Almlöfs mästerliga spel har gjort det till
ett stående repertoarstycke. Der var här han också på våren
1863 skapade Fromonts roll i Fregattkaptenen, hvilket stycke
då till spelårets slut gick 33 gånger, och sedan gifvits öfver
hundrade gånger på Dramatiska teatera. En prägtigare
snushandlare och markis än honom, kan man väl också svårligen
tänka sig. På samma gång godmodig och ömklig, med ett
baras hjerta och en gammal goddagspilts glada lynne, ända
till ytterlighet kujonerad af sin barska Opportune, feg som en
hare när det gäller faror och strid, men modig som ett lejon
när det gäller hedern och sanningen, dålig sjöman, men i sjal
och hjerta bättre ädling än mången som icke skulle så
upp-rigtigt som han erkänna sin svaghet, har Knut Almlöf i denna
roll gifvit oss på samma gång den mest genomkomiske gamle
krutgubbe, och den ädlaste menniska, och just deri ligger
skälet till den stora popularitet han genom sitt utmärkta spel
förskaffat både stycket och sig sjelf. Han behöfde aldrig hafva
skapat mer än denna enda roll, för att vara en stor komiker,
och dock, hvilken rikedom af på en gång drastiska och
sanna figurer finnas icke på hans stora och vidtomfattande
repertoar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
