Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knut och Betty Almlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enda replik kasta ett bjärt och fulltonigt ljus öfver den figur
han framställer. S& till exempel i Klädeshandlaren och hans
måg, då han i tredje aktens slut med den misskände
hedersmannens nästan upprigtiga förtrytelse förklarar for sin måg, att
hädanefter vill han icke taga emot något, det må nu vara
en titel eller en orden, af denne äreforgätne ädling och trolöse
make, — och i detsamma vid utgåendet vänder sig till den
gamle vännen och liksom i ånger öfver sitt förhastade löfte,
utbrister: »det vill säga, så vida han inte skulle — — —»
en prägtig manöver, som bevisar att Herr Poirier är for slug
for att som Cortez bränna upp sina skepp. Almlöf säger detta
i en halft ursäktande, halft sjelffornöjd ton, och på samma
gång så ifrigt, som ville han öfvertyga sin gamle vän om att
det är endast for dotterns skull, som han skulle kunna låta
öfvertala sig till en försoning.
Och med denna replik står den hederlige
aristokratförak-taren och borgaren Poirier i en belysning, som är så skarp, att
till och med den oerfarnaste skall klart och tydligt kunna se
hvad han går för, och hur litet han i sjelfva verket finner sig
moraliskt påverkad af sin förnäme mågs snedsprång från den
äktenskapliga härden.
3.
Knut Almlöfs personlighet och konstnärliga begåfning
hafva gemensamt föreskrifvit honom de komiska
karaktärsteck-ningames vida och tacksamma falt, och han har aldrig försökt
att öfverskrida deras råmärken. Detta har dock icke hindrat
honom att i den högre komedin och äfven i dramat på ett
lyckligt sätt lösa flera af på det tragiska området ganska nära
ingående uppgifter, och högst bland dessa ställer jag, som jag
tror med fullt skäl, hans Harpagon i Moliéres Den girige. Ty
att det ligger ett stycke tragedi i den komiska uppgiften, lär
väl icke kunna disputeras, och den kom till sin fulla rätt vid
Almlöfs återgifvande af rollen. På samma sätt hans Schylock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
