Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knut och Betty Almlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjelf. Och sedan till slut, Herr Poirier, den äregirige
klädeshandlaren, som prompt vill bli pär af Frankrike, och som är
komplett oefterrättlig när det gäller den svagheten, fastän han
visst icke är utan sundt förnuft när det gäller att få sin
slösaktige herr måg att lära sig mores.
Med en mångsidighet som måste väcka forvåning, med en
tankeskärpa och en åskådlighet som endast blifvit den komiska
musans älsklingar beskärd i så rikt mått, har Knut Almlöf
vetat att gifva alla dessa, midt ur vårt eget nutidslif gripna,
figurer ett fullblodigt lif, han har utrustat dem med alla
iakttagelseförmågans och den intelligenta uppfattningens bästa
attribut, och han har alltid gifvit dem något karakteristiskt drag
som skiljt dem från hvarandra.
Hans Perrichon till exempel, med den uppstående tupén,
den styfva halsen och de trippande benen, med munnen full
af allt hvad han har att säga och med de stora, stirrande ögon
altid vidöppna af forvåning, huru himmelsvidt olika är han
icke den klipske advokaten med det bakstrukna håret, de
spelande ögonen och de långa, tragiska stegen? Båda tala de
högt, men hur olika tala de icke? Perrichon säger sina
dumheter med dryghetens oefterhärmliga brist på tonvigt och
nyansering, Knifving talar efter alla konstens reglor, och lyssnar
med sjelfbehag till sina juridiska spetsfundigheter, i det han
altid föreställer sig att han inför ett lyssnande auditorium med
framgång försvarar en sjuk sak. Och den gamle Daniel Heire,
hur han hugger fram sina repliker, medan ögonen spana
omkring efter något att haka sig fast vid, hur han doppar hvart
enda ord i galla innan han serverar det, och hur han ser som
bäst oskyldig ut när han lyckats få fram någonting rigtigt
gement! Och hans korta, gnäggande skratt, hans urblekta men
ändå anspråksfulla lemningar efter en försvunnen elegans; det
ger en i minsta detaljer träffande skildring af intelligensen på
dekadans, och redan hans första inträde bland folket vid
sjut-tonde-maj-festen, då det masksökande hackspetthufvudet
kommer långt före den öfriga kroppen och hackar och pickar hit
och dit, är af en mästerlig effekt.
Knut Almlöf har en eminent förmåga att ibland i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
