Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Fredrikson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egentligen endast aflagt så kallade franska visiter der, den hade
aldrig blifvit särdeles långlifvad. Den hade hittils uppträdt
endast sporadiskt, om det tillåtes att begagna en läkaretenn,
— från detta ögonblick blef den epidemisk.
Gustaf Fredrikson hade också alla betingelser for att kunna
på detta sätt blifva en bärare af en hel rigtning, och i
synnerhet en rigtning sådan som denna. I besittning af en lycklig
figur, ett uttrycksfullt ansigte, en stämma, som, om den också
saknade djup för de mörka, tragiska effekterna, deremot var
ytterst smidig och böjlig, och liksom enkom danad för att
framslunga en satir eller kasta lyra med kvickhetens lätta
fjäderbollar; en möjligen icke så serdeles djupgående, men desto mera
universell bildning, en eminent verldsvana, en förmåga att i
salongerna röra sig på ett obesväradt, till och med litet vårdslöst sätt,
och utrustad med en studentikos oförskräckthet och ett äkta
up-saliensiskt godt lynne, — ty studenterna voro glada ännu på den
tiden, — förde han med sig en fläkt af frisk luft in i den kvafva
och något stelnade teaterasmoferen, en fläkt hvilken verkade i hög
grad välgörande just då. Det han väl hända att en och annan
af de gamle tyckte att luftdraget blef väl starkt, nar
nykomlingen handskades litet för oforsigtigt med de häfdvunna åsigtema
och de antingen nedärfda eller under tidernas lopp
sjelfforvärf-vade föreställningame; men man mottog honom likväl
öfver-vägande välvilligt, ty både kritik, publik och skådespelare hafva
alltid hyst en ogemen respekt for allt som kommer från Upsala,
och när nu som här, universitetshallstämpeln var påtryckt en
personlighet med Fredriksons urbana och vinnande sätt, var det
ju icke att undra på det han snart blef både en uppburen
skådespelare och en icke alt för snäft behandlad kamrat, den man
nog gerna ville uppträda litet beskyddande emot, derför att han
kom in i officersklassen utan att hafva passerat graderna vid
regimentet, men den man också var en smula rädd för, derför
att tungan var hvass, omdömet redan färdigt och uttaladt
med en viss tvärsäkerhet, förvärfvad från nationsscenens estetiska
idrotter, hvilkas dramatiska afdelning man visste att han ledt
som teaterdirektör under åtskilliga terminer, innan han återkom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
