Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Fredrikson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till Stockholm för att under ett par år vara en ung man i
verken.
Tänker man 8ig nyböij arens vanliga öde på scenen, att
genom räddsla och tafatthet vara ur stånd att begagna sig af
de framställningsmedel, dem naturen gifvit honom och att på
detta sätt hos publiken framkalla ett ogynsamt intryck, som
han sedan behöfver lång tid och träget arbete for att åter kunna
utplåna, så kan man med skäl säga att Fredrikson egentligen
aldrig varit, i den meningen, nybörjare på teatern. Han
uppträdde från första stunden med den lediga nonchalans, som
andra behöfva år för att tillegna sig, och som många aldrig kunna
ernå; han visade en säkerhet, som vanan vid sällskapslifvet
alltid ger, äfven om man förut icke uppträdt offentligt annat
än som dilettant och sällskapsaktör. Jag vill dermed icke
hafva sagt att han kom till sitt värf med någon utbildad teknik,
eller att han hade gjort några grundliga specialstudier i den
vägen. Det är visst sant att han redan då hade varit i Paris,
men tekniken var ändå ganska bristfällig, och det händer nog
att den är det ännu, i synnerhet om man till måttstock lägger
den teknik som inläres i balettskolan, och som sedan har sin
bästa och lämpligaste användning i kostymstycket, — det
område for öfrigt, som onekligen är Fredriksons svagaste sida, så
vida uppgiften icke för öfrigt ger honom tillfälle att utveckla
sin starkaste, som är det i hög grad pointerade framsägandet
af dialogen.
Derför är också, enligt mitt förmenande, hans Benedikt i
Mycket väsen för ingenting, hans bästa roll inom denna genre,
då jag deremot icke kan anse hans Ivan i Dagvard Frey, eller
hans Damley och Rizzio i Maria Stuart i Skottland som några
särdeles framstående skapelser, efter hvilka man skulle kunna
mäta hans värde som skådespelare.
Näst Benedikt har hans Karl den sjunde i Jungfrun från
Orleans varit den roll i det högre skådespelet, som han bäst
utfört och till hvilken hans personlighet bäst passat; hos
Darn-ley fattades honom det erotiska svärmeriet, hos Iwan kraften,
storheten i det onda; men den svage, vacklande franske
konungen, med sitt sjukliga chevaleri och sina omotiverade ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
