Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Fredrikson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stycke går rigtigt väl öfver scenen, så synes icke spår af några
ansträngningar, och det är då så lätt for den utanför stående,
att tro det alting arrangerat sig sjelffc. Får man nu till på
köpet, af talföra och trovärdiga artister, höra att de sjelfva fätt
hitta på alla sina finesser, att de aldrig någonsin fä någon
ledning, att ingen säger dem ett ord om hvarken huru de skola
gå, stå, uppfatta, tala, röra sig eller hafva sin varelse på scenen,
så blir det slutligen en gängse trosartikel att regissörens
verksamhet inskränker sig till att möblera rummen och placera
statisterna, när sådana äro med i stycket Men samspelet,
färgen, stämningen öfver det hela, detaljernas rätta
framträdande, utan att taga för stor plats eller för liten, det tror man
kommer ändå, det tror man beror på hvar och en
medverkan-des goda vilja och konstnärliga begåfning, liksom dessa
någonsin skulle kunna verka samstämmigt, om icke en ordnande och
sammanhållande hand fans, som ledde det hela.
Om det är en sanning, att samspelet, att den konstnärliga
helgjutenheten, i de allra flesta fall, icke lemnat något öfrigt att
önska på vår första dramatiska scen, så må man också villigt
erkänna att detta varit Fredrikssons förtjenst, all den
talangfulla medverkan som från artisternas sida lemnats, gerna erkänd
och uppskattad till sitt fulla värde. Att han dervid icke glömt
det materiella, att de moderna salongerna arrangerats med all
den lyx och komfort af hvilka de varit i behof, kan icke vara
något fel, när man betänker hvilka stycken som nästan
uteslutande beherrskat repertoaren; ty Henrik Laubes ord i all
ära, men i våra dagar får nog teaterdirektören också vara litet
tapetserare, om det skall bära sig rätt Det går icke an att
spela Odette och Falska juveler med ett bord och två stolar
på ena sidan af scenen, och ett bord och en soffa på den
andra.
Man har också lagt honom till last den stora ensidighet,
som utan all fråga varit förherrskande i dramatiska teaterns
repertoar under det senare decenniet Låt också vara, att hans
egen utpräglade smak för den franska komedin och dramat
vägt temligen tungt i vågskålen; visste man ratt hvilken
mel-landhand en teaters regissör står uti, och huru svårt det många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
