Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Kom igen!” - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alla slag, ifrån den anstolta grefven och löjtnanten vid något
af rangregementena till och med den blygsamme tredje
kontoristen på konsulns kontor; från den framknuffade unga
diplomaten i utrikeskabinettet till och med den nybörjande
extra-ordinarien i tre eller fyra af statens verk, och den
obemärkte kontorsskrifvaren vid postverket.
Och detta var icke underligt.
Ty det fanns uti det uppblåsta parets hem en liten
gyllene fågel att fånga, — och det var för denna
lilla gullfogel, som alla de unga sprättarne utlade sina mer eller
mindre skimrande nät.
Den lilla fågeln var konsulns dotter, och den som efter
att först hafva gjort det värda konsulsparets bekantskap
och förundrat sig öfver bådas brist på grannlagenhet och
lefnadsvett, sedermera helt oväntadt kom i dotterns närhet,
tänkte ovilkorligen i första ögonblicket att här måste något
misstag vara å färde, så olik var hon sina dagars upphof.
Den nyckfulla naturen, som låter gökägget utkläckas
i ärleboet, låter ju också en glänsande fjäril utvecklas ur
den klumpiga larfvens obäkliga omhölje. Och att två
sådana skråpukar, som konsuln och hans värda hälft, kunnat
fostra en sådan dotter, bevisade bäst att för Gud är
ingenting omöjligt.
Vare med mödernet huru som helst — de som betviflade
konsulns fäderne, voro bestämdt ursäktade, huru mycket
han än bröstade sig deröfver, och huru mycket han än
skräflade om att hon var “en richtick aftrick af honom
sjelf i hans unke dager!“
Eva Habemann var en tjuguårs blondin med mörka
ögonbryn och ögonhår, fin och smidig växt, fastän på samma
gång fyllig och mogen, och hon var vacker nog att kunna
förvrida hufvudet på den mest förlästa magister i hela
kristenheten.
Lägger man härtill, att hon klädde sig lika smakfullt
som modren var prålande, att hon var lika belefvad som
fadren var rå, och lika nyckfull och trotsig som något
bortskämdt barn i verldens fem delar, så har man ett
temligen troget porträtt af den ‘dragdocka‘ som lockade
ungdom, ädel börd och derangerade affärer hän till en
stormlöpning mot konsulns kassakista, konsulinnans fåfänga och
Evas hjerta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
