- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
42

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Kom igen!” - 1. - 2.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Grefvar och baroner, löjtnanter och kammarjunkare,
häradshöfdingar och kungliga sekreterare voro färdiga att
vända ut och in på sig för att eröfra den sköna Evas hand
och halfva million, — ty dertill anslog man allra minst
hvad hon hade att få i hemgift, — och kassörer, grossörer
och kontorister voro hardt nära att ruinera sig på hvita
handskar och essencer för att hinna före dem till detta
efterlängtade mål.

Och Eva då? Huru var det fatt med henne? Hade
hon nappat på någon af de lysande krokar man lagt ut
för henne — eller hade det lyckats henne att midt ibland
denna läspande och smickrande skara träffa någon som hade
ärligt hjerta innanför fracken, och som älskade henne för
hennes egen skull utan att bry sig om det gyllene bihanget?

Så var det verkligen, och nyckfull, som hon var, hade
hon hoppat öfver både grefvar och baroner, både
kammarjunkare och häradshöfdingar, och i stället fastat sitt tycke
vid en af de till samhällsställningen mest obetydliga af
alla dem, som besökte hennes föräldrars hus — vid fadrens
yngste kontorist.

*

2.



Konsulns yngste kontorist var en hygglig och städad
ung man, utan att vara någon romanhjelte för det. Han
såg bra ut, utan att vara vacker, och hade ett manligt
sätt att vara, fastän det var hans yrke att föra pennan.
Han hade fått en god uppfostran och hade den i vår tid
ganska utmärkande egenheten att han aldrig talade
osanning, äfven om det gällde att smickra en ung skönhet.

För öfrigt var han prosaisk nog att heta Erik, och
Ström till på köpet — hvilket säkert är nog för att ifrån
honom afvända en stor del af mina älskvärda läsarinnors
intresse — i händelse jag har några. Men jag måste
underkasta mig detta missöde, för sanningens skull.

Första gången den vackra Eva fästade någon
uppmärksamhet vid den unge kontoristen var på en af de stora
supéerna hos föräldrarne, vintern förut. Kontoristerna voro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/1/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free