Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Gubben i Bergsbygden“ - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nedkommen, stängde gubben vindsdörren, förde flickan
in med sig i köket, lyste noga på hennes ansigte och sade
med butter ton:
“Jaså, du stjäl du också? Du hade dyrkat upp kistan
med svarfsakerna uti? Par din hade således inte glömt dig,
han hade lemnat dig qvar med afsigt, för att du skulle se
dig omkring under tiden? Var det inte så?“
“Jo,“ svarade flickan trotsigt, i det hon likväl med
förskräckelse såg på Ivajsa, som fortfarande bevakade henne.
“Har du gjort så der förut?“
“Ja bevars, ända se’n jag var fem år,“ svarade barnet
och såg utmanande på gubben.
"Gud i himmelen, sådan ungdom!“ suckade denne för
sig sjelf, i det han tog upp sitt stora silfverur. “Klockan
är nu nära tio, då har jag tid att gå efter polisen! Sätt
dig der på stolen, och rör dig inte ur fläcken medan jag
går ut, annars kommer katten och rifver ut ögonen på
dig.“
“Nej söta, goda herre, låt mig heldre följa med!“
ropade flickan, som nu åter började gråta. “Jag är så rädd
för katten!“
“Hon gör dig ingenting, bara du sitter stilla! Men
tar du ett enda steg, så är hon öfver dig! Är du hungrig?“
“Ack ja!“ ropade barnet begärligt, med lysande ögon,
“jag har inte fått något se’n i morse.“
“Hm! inte det heller? Nå, se der har du ett stycke
bröd och en bit ost . . . ät på det så länge, jag kommer
strax igen. — Hör du, Kajsa, se efter flickan, men rör henne
inte, hör du det!“
“Ja-am!“ svarade Kajsa, i det hon satte sig midt för
den ätande flickan, helt sjelfbehagligt slickande sin ena tass.
och strykande den öfver näsan liksom hon riktigt i minnet
velat inprägla husbondens ord.
Och derpå tog gubben Kjellson på sig sin gamla kappa,
tände på lyktan och begaf sig i väg till
polisvaktkontoret, i det han mumlade för sig sjelf under hela vägen:
“Stjäla och ljuga . . . åtta år! . . . hm, hm! Sådan
barndom — sådan barndom!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
