- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
75

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Gubben i Bergsbygden“ - 3.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

3.



Efter eu stund återkom gubben Kjellson, förande med
sig tvenue poliskonstaplar, beväpnade med sablar och
batonger. De inträdde i köket, der den vaksamma Kajsa ännu
icke rört sig ur stället, utan satt framför flickan, slickande
sin tass.

Den ena af konstaplarne, en äldre man, såg noga på
flickan, som just nyss slutat äta upp sin ost och sitt bröd,
och nu med sin ålders vanliga sorglöshet, nyfiket tittade
på de inkommande.

“Jaså, det är den der satbytingen!“ sade han groft,
“jag kunde ge mig tusan på det!“

“Hvad menar konstapeln?“ frågade Kjellson.

“Ah, den der är gammal i gåle! Hon har redan
parerat polisen tre, fyra gånger . . . och ljuger gör hon som en
häst trafvar . . .“

“Stackars barn!“ sade Kjellson ännu en gång. “Är
du sömnig, flicka?“ sporde han sedan med sträf ton, i det
han vände sig till den lilla, “eller vill du ha’ mera att äta?“

“Nej,“ svarade barnet i det hon såg på honom förvånad,
“nu skulle jag helst vilja sofva!“

“Nå, kom mod mig då!“ fortsatte Kjellson, i det hau
bad konstaplarne sitta ner i köket, och tog flickan med sig
in i det inre rummet.

“Gubben har då alltid varit litet vriden!“ hviskade
den äldre konstapeln till den andra; “men ett godt kräk
för resten! Du ska’ få se att vi få oss nog ett par riksdaler.“

Under tiden hade Kjellson tagit fram en gammal
renhud, som han brukade ha under sina fotter vid skrifbordet,
lagt den i ett hörn mellan kakelugnen och en byrå, och
med en kudde och en gammal utnött fårskinnstulubb lagat
till en bädd åt flickan.

“Lägg dig der nu och sof,“ sade han buttert till
flickan, “så få vi språkas vid i morgon.“

“Men,“ sade flickan tvekande i det hon oafvändt
betraktade honom, “den stygga katten kommer väl inte ..och
rifver mig?“

“Ahnej, om} du är snäll, och isynnerhet om du läser
din aftonbön, så rör hon dig inte.“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/1/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free