Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- “Liten Karin“
- 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Liten Karin“.
1.
Det är en skärgårdshistoria jag vill berätta. Den är
enkel och simpel, men har den förtjensten att, om den
också icke är sann, så kunde den vara det, och det är
minsann icke alla historier man kan säga det om.
Hvem känner icke Stockholms vackra skärgård med
sina spegelblanka fjärdar, sina lummiga holmar, sina
snällseglande storbåtar och sin raska och arbetsamma
befolkning? Hvem är den rättskaffens Stockholmare, som icke
åtminstone någon gång gjort en tripp utåt skärgården, för
att gästa Waxholm, Dalarö, Furusund, Sandhamn eller
Norrtelje — såvida han icke rent af har sommarnöje derutåt?
Men sak samma, vår skärgård är känd. Och ‘liten
Karin’ var en äkta skärgårdsflicka, rask och oförtruten,
fattig som en skåpråtta, men munter och liflig som den.
Om sommaren rodde hon ett par gånger i veckan den fem
mil långa vägen till Stockholm och tillbaka igen, för att
sälja mjölk, grönsaker och fisk, och den tröttsamma färden
gick som en dans, ty armarne voro friska och starka, och
hoppet om en liten dans vid Fjäderholmarnes värdshus
uppehöll modet förträffligt.
Liten Karin hade också en gosse, hvilken hon ‘tyckte
om värre‘, som det heter i skärgården. Han hette Petter
och seglade på en storbåt från trakten af Östanå.
Men det ville icke gå riktigt bra ihop för Petter och
‘liten‘ Karin. De älskade hvarandra visserligen varmt och
innerligt på sitt sätt; Karin var en liten, vacker, ljushårig
flicka om tjugu år, och Petter en stor, lång och brunhylt
gosse om tre och tjugu, och de passade så bra för
hvarandra, och det tyckte både de sjelfva och deras jemnåriga
och vänner. Så till vida var allt godt och väl; men den
som icke tyckte så, det var Petters far, som var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:04 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/1/0084.html
