Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “Liten Karin“ - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemmansegare på Ljusterön, scclan han sjelf i sin ungdom varit
skutskeppare som sonen. Petters far var nämligen en äkta
gammal bonde, aristokrat af den gamla sorten, ooh han
ville att lians son skulle göra ett rikt parti inom socknen,
och icke gifta sig med en utsockenstös, som till på köpet
ingenting hade. Ty i första rummet gälde det att få
pengar och gård; sedan lycka och glädje i andra, tredje eller
tjerde — alltefter som det fölle sig. Ilvad man i
allmänhet kan säga om vår allmoge, men hjertnupen är den icke,
det har den mer än en gång bevisat. Ilvar gång Petter
vågat sig till att röra på giftermålssträngen, svarade alltid
gubben far med myndig ton, i det han tog ett väldigt
rökmoln ur sin gamla lersnugga:
“Det säger jag dig, Petter, hatt hom du gifter dig
med Kari, så ’ar du inte ett Guds skapande grand te’
vänta efter mig! Jag vill inte ’a något tiggarfölje hin i
slägta! Så mycket du vet det!“
Som en äkta, rättskaffens rospigge tog nämligen fader
Lars bort h der det skulle vara och lade till det der det
icke borde finnas.
“Ja men far,“ brukade då Petter svara, i det han tog
det vanliga rådet bakom örat, “liten Karin ä’ en rar tös!
Hvad kan far ha emot henne?“
“’O ’ar hingenting!“ var fader Lars’ eviga svar på
Petters ofta upprepade fråga, “hå det duger hinte te gifta
sig med hen fager huppsyn hiinte! Så mycket du vet det,
Petter!“
Och Petter visste nog det, och mera till. Han visste
att fader Lars var en gammal förtorkad, mannnons trä!
och att liten Karin var den raraste flicka i hela Länna
socken, fast hon ingenting annat hade än sina rosiga kinder
och sitt rena hjerta; men det tyckte Petter var rikedom
nog — ty han var bara tjugutre år han, då deremot fader
Lars var nära sextio — och vid de åldrarne uppfattar man
rikedomen något olika. Han visste också mer än väl att
han aldrig skulle kunna tycka om någon annan än liten
Karin, och att han skulle bli olycklig som en skeppsbruten
om han icke kunde få henne till sin hustru.
Allt det der hade han mer än en gång funderat öfver,
då han med storbåten glidit hän för en lätt kultje mellan
de vackra holmarne i skärgården. En och annan gång
var han lycklig nog att på seglingen möta- sitt hjertas vän,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
