Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A eller Ö - 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kom efter, och till sin stora förnöjelse såg att knappt hade
de unga tu kommit om krökningen af gången och blifvit
till hälften undanskymda af en temligen genomskinlig al,
förrän löjtnanten på nytt lade sin arm omkring sin vackra
fästmös lif, och tryckte en varm kyss på hennes läppar.
“Artar sig bra, pojken!“ brummade majoren förnöjd.
“Tycker riktigt att jag ser mig sjelf och Malin min i vår
lektid! Den ungdomen, lycklig som fan! Men hvad är det
med dig, min vildbasare lilla? Hur ser du ut?“
“Hur så, pappa major?“ frågade Lilly, så säkert
hon kunde, ehuru rösten ändå var litet sväfvande, “hvad
menar du?“
“Menar att du ser fan så kuriös ut, kära barn! Har
ju tårar i ögonen, vet jag!“
“Har jag?“
“Har jag, ja! Jo jo men! Du . . . du skulle väl aldrig
vara afundsjuk heller, Lilly?“
“Afundsjuk? Fy så stygg du är, pappa major! Jag
afundsjuk? Och på hvem? På Blenda kanske, som kan vilja
öfverge sitt fädernehem, för att följa med en . . . en herre,
som hon för ett år sedan inte kände mera än jag känner
till Japan? Nej, det kan aldrig hända mig! Men allt det
här har kommit så plösligt, så oväntadt: jag har så fasligt
svårt att sätta mig in i alla de nya förhållanden, som bli
följden af Bleudas förlofning — och så . . . och så . . .“
“Nå, ut med språket! Inga hemligheter för pappa major!“
“Det vet du mycket väl att jag aldrig har! Och
derför skall du få veta allt! Jag har så svårt att kunna
förlåta Blenda att hon . . . att hon . . .“
“Att hon? Hvad för slag?“
“Att hon inte sagt mig ett ord om hela saken! Vi,
som aldrig haft några hemligheter för hvarandra.“
“Jaså, är det der som skon klämmer! Nå i det fallet
så ska du få se, Lilly min, att när din tid kommer, så blir
du lika hemlighetsfull som hon! Det ligger i sakens natur,
kära barn!“
Och dermed steg majoren upp för trappan till det
vackra boningshuset, der de nyförlofvade redan väntade på
honom, och med dundrande röst ropade han inåt salen, som
hade öppna fönsterdörrar åt verandan:
“Staffetten! Stafetten! Kom hit bara, så ska du få höra
på sju tusan!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
