Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- A eller Ö
- 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3.
Dagen derpå, tidigt på morgonen, kommo tvänne unga
män i hvita mössor och med hvar sin lilla rensel på
ryggen vandrande landsvägen framåt mot majorens egendom.
Den ene af dem var en liten ljuslätt yngling med rask och
munter gång, och beständigt med ett löje eller en visa på
läpparne, samt svängande armarne omkring sig i
ungdomlig lust. Den andre var betydligt längre och mera mörk,
men också han glad och leende, och båda sjöngo just nu
af hjertans grund en munter vårvisa, som förträffligt
harmonierade med stämningen omkring dem. Det var
nämligen en klar, leende och herrlig försommarsmargon, en af
dessa, som synes vara en enda jublande lofsång både i
ton och färg för den nyvaknade naturen. Solen strödde
sitt gull öfver blommor och gräs och glittrade på trädens
blad, så att hyarje daggdroppe sken som en glimmande
juvel, och fåglarne uppstämde sina glada toner i hvarje
buske, på hvarje gren och hvarje tufva. De båda unga
männen tycktes i fulla drag insupa denna naturens poesi,
som har sitt skönaste uttryck i en tidig nordisk vårmorgon.
“Det är herrligt!“ utropade den ljuslätte, i det han
sträckte ut handen och visade på den tjusande taflan
framför dem. “Ser du, Birger! Kom nu och säg att Uppland
är platt som en pannkaka! Ser du skogen derborta, och de
björkklädda kullarne, som spegla sig i sjön, och den lilla
kyrkan, som tittar fram bland alarne vid stranden? Går
det inte upp mot ditt Yermland, hvasa’?“
“Ingenting går upp mot mitt Vermland!“ svarade den
andre lifligt, “fastän det här också är vackert! Men ser du,
Harald, hvad som fattas, det är ramen at blånande berg,
som omsluter det hela! Hvad som fattas, det är den
spegelklara elfven, som drar sitt vattrade silfverband genom
gräset, och i ungdomligt öfvermod kastar sig utför
stenstalperna i en trång dal! Hvad som fattas, är det röda
skenet från masugnarne och stångjemshammarens tunga
och säkra taktslag i den vaknande morgonen! Och dermed
började han sjunga med djup och välljudande bas:
«O Vermeland, du sköna, du herrliga land,
Du krona bland Svea rikes länder.«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:04 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/1/0133.html
