Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A eller Ö - 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— fortsatte majoren i det han körde in handen i ryssjan
och tog en aborrpinne på ett qvarters längd, — “att så’na
der inte skäms att krypa in i hederligt folks ryssjor! Adjö
med dig, och helsa mamma! — och majoren slängde
aborren långt ut i sjön. — Ä’ med den der som med
bevärings-pojkarne nu för tiden! Får gå på tillväxt! Seså der ja, marsch
framåt till nästa ryssja! Der
ha’ vi väl en mörtpinne, kan
■ jag tänka.
Men i nästa rvssja stod
cn gädda på åtta marker, och
nu blef majoren strålande glad igen.
Och efter en timmas förlopp voro alla ryssjoma
vittjade och iångsten hade varit rätt god. Man styrde nu ekan
at land der en grupp af skuggiga, mörkgröna alar stod
helt nära vattnet och speglade sig deri, medan en frisk och
ljusgrön gräsmatta mellan deras stammar inbjöd till en
behaglig hvila. Der voro flickorna redan sysselsatta med
dukningen
af frukostbordet, och löjtnanten stod ute på en
sten i vassen och mgtade. En munter ljusblå rökhvirfvel
banade sig väg mellan
alames blad ut i rymden, och på en
sten strax bredvid elden tronade Stafetten vid en stor
potatisgryta. Det hela såg så inbjudande ut, att de båda
yng-lingarne på en gång utropade ett gladt: Herrligt! — som
kom majoren att storskratta. “Så’na kanaler,“ ropade han,
“Sian ska’
fa se att de redan ä’ hungriga om igen? Se bara
så de r£r> nu! Jo nu går det raskt... gick så lagom när
vi skulle vittja! Stafetten har gjort eld ute, ser jag. Så
mycket bättre .. . tycker mer 0111 varm potatis, kokt i fria
luften .. . tvärkokar inte då ... Nappar det bra?“ skrek han
med detsamma åt löjtnanten, som såg ut som en förvist der
han stod på sin sten, — “har du
fatt något ?“ — “Inte ett [-lif!“-]
{+lif’!“+} svarade denne med en längtansfull blick bort till Blenda
som just nu låg på knä vid det improviserade bordet och
skar fina, hvita skifvor af en nybakad hvetbulle, “nog vet
jag hvar det finns bättre, fångst; men der är förbjudet fiske
till efter frukosten.“
“Rätt gjort af Blenda,“ skrattade majoren, “men så se
då opp för sjutusan, pojkar! ser ni inte att vi ha’ en sten
midtför oss .. . sväng på höger åra — ratsch! der ha vi det
nu! Hvad tusan glor ni på?“
“Vi såg på löjtnanten, kära farbror!“ svarade Harald.
Men Birger sade ingenting, ty saken var den att han
hade
fastat3 sina blickar på Lilly som lätt som en elfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
