150 (Svart på hvitt. Berättelser / I.)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A eller Ö - 5. - 6.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hoppade fram och tillbaka genom gräset, och det var honom
omöjligt att ta sina ögon ifrån henne igen.

“Hm! måtte vara mig en riktig storätare du,“ sade
majoren åt Birger, sedan de med förenade krafter kommit
lösa från stenen igen, “kan ju inte ta’ ögonen från
frukostbordet, vet jag! Eller är det något annat du ser på?“

“Uppriktigt sagt, farbror!“ svarade Birger muntert, “ser
jag lika mycket på flickorna som på frukosten.“

“Jo jo, det ena goda skämmer inte det andra!“
menade majoren i det han hoppade upp i land.

Och i det Birger följde efter, tänkte han för sig sjelf,
medan hans beundrande blickar oaflåtligt fäste sig vid Lillys
lätta, ljusskimrande gestalt:

“Gud vet om hon inte ändå är ännu mera sötunge än
satunge!“

6.

Sedan frukosten var slut, begaf man sig åt olika håll,
efter hvars och ens egen böjelse och olika, behof af
förströelse.

Majoren lät ro sig ut i båten för att slanta, sedan
Träffen haft den lyckliga ingifvelsen att komma efter; ty
han var egentligen den ende som kunde till punkt och
pricka uppfylla det grannlaga värfvet att sköta årorna till
majorens belåtenhet. Och att ro en kinkig slantfiskare är
minsann inte det lättaste. Också vankades under hela fisket
de mest stormande tillvitelser, hvilka dock af Träffen
uppburos med det mest filosofiska lugn i verlden, i synnerhet
som de alltid voro uppblandade med en god dosis bastant
och dräpande humor, hvilken lifligt påminde gamle Träffen
om lägerlifvet under mötena. Blef majoren för svår,
hvilket lätt kunde hända, då en ‘häktmakare‘ gick sin väg,
sedan han en god qvart stått stilla i vassen med den döda
mörten i gapet, — så tog Träffen sig en ny tobaksbuss,
och sedan trotsade han både åska och blixt och dunder.

Stafetten hade passat på att lägga beslag på Harald,
som nu under en långsam promenad upp till en torparstuga,
der ett par sjuka barn funnos, för hvilka gamla fröken

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/fhsvv/1/0150.html

		Svart på hvitt. Berättelser / I. / 150 (1876-1879) Author: Frans Hedberg Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|