Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A eller Ö - 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och när Birger tittade uppåt backen, fick han se
Harald och löjtnanten utsträckta i gräset under en stor
och lummig ek, och rökande hvar sin cigarr, hvilken åsyn
ännu mera lugnade hans
ännu något upprörda sinnen. Inom
ett ögonblick var han hos dem, och efter ännu några
ögonblick låg han, som de, utsträckt i gräset och insög med
begärlighet den lätta doften af en oklanderlig
Stdckholms-havanna.
“Hvarifrån kommer du?“ sporde Harald. “Och
hvar-för har du varit så oartig att lemna kusin Lilly åt sitt öde?
Hon kom för en stund sedan roende ensam hem i ekan.“
“Är majoren återkommen ännu?“ frågade ’Birger
tillbaka, utan att svara på Haralds fråga.
“Ja, för längesedan. Men fisket hade varit dåligt!
Fem gäddor hade gått ifrån honom. Träffen hade fått så
mycket skrupens så han hade tömt hela sitt förråd utat’
tuggtobak, och farbror sjelf var vid det värsta berserkalynne
i verlden. Nu är han ute och går för att se på en
nyodling derborta i skogen. Men svara nu på min fråga.“
Och Birger redogjorde i få ord för hvad som passerat.
“Nå i dag är det då en riktig Tycho-Brahedag,“ sade
Harald skrattande, “det är bara gamla Stafetten och jag
som inte kommit oss ihop.“
“Ja, men löjtnanten och fröken Blenda?“ frågade
Birger förvånad, “de ha väl inte ... ?“
“Jo du?“ utbrast Harald triumferande, “de ha också
kommit sig ihop! Se bara på den lycklige fästmannen, hur
han ser ut.“
Och Birger såg nu litet nogare på löjtnanten. Denne
bolmade på sin cigarr som en tysk i en jemvägsvagn, och
såg för resten ut som ett hotande åskmoln.
“Kan du tänka dig att de ha grälat, du!“ fortsatte
Harald, “riktigt grälat.“
“Nu öfverdrifver du, kära Harald,“ inföll löjtnanten
med mörk min, “det var bara en liten obetydlig tvist, ett
litet lappri!“
“Jo, jag tackar, jag! Och så se ni ut på det sättet
båda två!“
“Ja, ty fast det var ett lappri om man så vill, så
gällde det ändå en ganska vigtig sak,“ återtog löjtnanten.
“Ja du Birger,“ sade Harald komiskt högtidlig, i det
han till hälften satte sig upp, “en riksvigtig sak, det kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
