- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / I. /
179

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fröknar - 1.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Två fröknar.



l.



Det var en stor dag i det
Andersonskä huset. Katten
till denna märkvärdiga dag hade fru Anderson icke kunnat
sofva godt. Iion hade drömt att hon ville flyga; men som
fru Anderson var en ganska stadig gumma, så hade sig
detta ieke så rasande lätt; så fort hon försökte taga ett
par vingtag, så föll hon alltid rätt ner i smutsen, och detta
retade henne fasligt. Hon kraflade sig upp igen, försökte
ånyo och föll på samma sätt som förut, och så gick det
hela natten.

Herr Anderson deremot sof de oskyldiges sömn; sof
så som endast en f. d. kryddkrämare kan sofva, sedan han
slutat upp med handeln och vet att hans 200,000 riksdaler
stå säkert och ge tio å tolf procents ränta i enskilda
banken. Det hade bara en gång i hans lif händt honom att
han drömt, och det var natten efter sedan han öfverlemnat
boden och varulagret åt unge Svensson, som tjenat honom
troget i sexton år, — och då drömde han att
han lyckades
lura en roslagsbonde på ett halft skålpund kaffe. Men när
bonden hade gått, märkte herr Anderson att denne lurat
honom vid vexlingen i stället och det på en hel riksdaler, —
och efter den betan drömde han icke mera.

Hvad de båda makarnes enda barn, fröken Mina
Anderson, beträffar, så - drömde hon ännu lifligare än hennes
respektabla föräldrar. Och det var icke underligt. Hon
var nyss fylda femton år, och när skall man väl drömma,
om icke då? Och nu hade hon ett ytterligare skäl till att
drömma, och drömma på det mest fantastiska sätt, om
kadetter, vaktparaderande löjtnanter, skolböcker, blommor
och katelceslexor, förlofningsringar och bröllopsmarskalkar,
blandade om hvarandra i en stor potpurrikruka af
Sévre-porslin, som alltid hade sin plats i förmaket uti ett hörn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/1/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free