Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fröknar - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Saken Tar nämligen den att dagen derpå skulle fröken
Mina
fa i huset sin nya guTernant, och detta är nästan
lika
vigtigt för en femton års flicka, som en ny friare för
en tjugufemårig. Man gör sig naturligtTis en mängd
frågor och föreställningar om den nya
gurernantens personlighet, om hennes sätt, om hon är mycket ful, eller om hon
till all olycka skulle råka att Tara lika
vacker som eleTen,
— [-Tackrare-] {+vackrare+} kan naturligtvis icke komma i fråga. Fröken
Mina Anderson Tar likTäl i det fallet lugn; ty det sista
hon hade drömt så der framåt morgonsidan, Tar att den
nya guvernanten hade så lång näsa, att hon begagnade
den att vända notbladen med när hon satt vid pianot och
spelade en Beethowens sonat, — och lilla fröken Mina
trodde obetingadt på den drömmen, ty det var ju den sista
på morgonen, och den hade hennes mor en gång för alla
sagt vara den som måste slå in.
Men det var icke allenast för att den nya
guveman-ten skulle komma, som dagen
Tar så stor. Det hade händt
någonting annat, något hvaröfver fru Anderson nära på hade
sagt som Simeon: “Herre, nu låter du din tjenare,“ etc. etc.
det hade händt ingenting mer och ingenting mindre än att
herr Anderson hade blifvit vald till landstingsman, — och
hvar och en vet att derifrån och till första kammaren är
ju bara ett litet steg. Åtminstone visste fru Anderson det,
och hon
Var lika strålande och stolt som en viss liten
grosshandlare då han blef vicekonsul,
och besvarade
lyckönsk-ningsskålen mod följande om sann blygsamhet vittnande
uttryck: “Jag tackar er, mina herrar, ehuru detta endast
är det första steget på den diplomatiska banan ..
Fru Anderson hade redan tidigt på morgonen väckt
sin man, och hållit för honom en grundlig föreläsning om
hvad han nu hade att iakttaga, sedan han tagit statens
affärer om hand. Det första
vore naturligtvis att genast
beställa sig en ny
svart frack, — “ty tro du mig,“ — hade
frun sagt — “nu dröjer det minsann inte länge förrän Yasen
kommer efter, och då är du alldeles tvungen att ha en ny
frack att fasta den på.“ Det andra som herr Anderson
hade att göra, vore att genast upphöra med att på ‘Hoppet’
sällskapa med några af yrkeskamraterne som ännu icke
“upphört med handeln“ — “ty,“ resonnerade fru Anderson,
“ponerera att landshöfdingen far se dig i sällskap med kreti
och pleti,
hvad i Herrans namn ska’ han tänka och tro?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
