Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fröknar - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nessan Kumlander’. Derpå steg- hon upp i vagnen igen,
och det
har af så att det gnistrade om hästhofvame, och
allt hvad lif och anda hade i trärucklena på gatan
skyndade till fönstren
för att se på ståten.
När fru Regina Anderson kom hem, höll hon på att
få slag.
Efter den dagen gaf hon sig ingen ro mera. Boden
skulle säljas, handeln skulle upphöra, och Anderson skulle
prompt köpa sig en landtegendom han också. “Hvad
qvin-nan vill, Gud vill“, säger ett gammalt ordspråk och det
besannade sig också här. Ett halft år derefter var allt
i ordning som fru Regina ville ha det. Handeln var
upphörd; den lilla våningen borta på söder utbytt mot en stor
våning vid Regeringsgatan, och en liten nätt landtegendom
inköpt i trakten af Norrtelje. Anderson tyckte visserligen
att allt det der var ‘ett onödigt krångel’, att han gerna
kunde haft boden qvar och stått innanför disken som förut;
men han tröstade sig med att det der förstod Regina bättre
än han, och bara han fick gå ner åt ‘Hoppet’ om
qvällarno
och träffa sina gamla bekanta och dricka sin lilla tuting,
så var han nöjd.
Men
’noblesse oblige’ här i verlden, och det fick också
han erfara, när han väl blifvit installerad i den nya
våningen på Regeringsgatan, och ännu mera sedan han blifvit
— Gud vet huru — vald till landstingsman för Stockholms
län. Det var en mängd nya ordningar i huset som han
hade svårt att vänja sig vid. Det värsta var att tapeterna
voro ljusa och att det inte fuktade; ty det hade han nu
en gång varit van vid i tretio år, och man vet hvad vanan
är för en tyrann. Så måste man ge kalaser ett par tre
gånger om vintern, förutom på sommaren då man måste se
alla granname kring sitt nya landtgods, och Gud vet om
det icke var efter ett sådant kalas, på hvilket man bjöd
på både graflax, ostron och champanj, som han blef vald
till landstingsman. Eolket tycker i allmänhet om sådana
som veta att lefva, och fru Regina hade haft den
omtänksamheten att skaffa sig en hushållerska som lagade
ypperliga middagar. Anderson tyckte visserligen för sin del att
en portion god slarfsylta eller en tallrik ärter med fläsk i,
smakade bättre än alla verldens raguer; men det teg han
visligen med, för att slippa höra den gamla vanliga äkta
refrängen: “Gud, Anderson, hvad du är
dum!"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
