Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fröknar - 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så
skullo Mina, som i förbigående sagdt, var
Andersons ögonsten, sättas i pension för att lära sig
iranska och
engelska och spela piano och brodera, och allt det der som
anses nödvändigt i en modern qvinnouppfostran nu för tiden.
Hon sattes också dit; men snart var inte heller det i fru
Reginas ögon ‘gentilt’ nog, utan nu skulle man ha en
lärarinna i huset, som på samma gång skulle vara
sällskapsdam och kunna göra
‘horrörema‘ när det var främmande,
som fru Regina uttryckte sig.
Detta tyckte Anderson var på sätt och vis det
förnuftigaste af allt det förnuftiga som hans kära hustru
yttrat; ty på det sättet fick han ju ha flickan hemma, och så
fick han ‘nå’nting gentilt’ i huset, som han också uttryckte
sig, ty han insåg mer än väl att om han än blef hundra
gånger landstingsman och vasariddare, så satt ändå både
vestgöten och kryddkrämaren i honom, så länge han lefde.
Och nu var dagen inne då den nya lärarinnan skulle
tillträda sin plats, och äfvenså var dagen inne då herr
Anderson skulle inträda i landstinget. Jag hade således
alla möjliga skäl att säga att det var en stor dag j
Ander-sonska huset.
Det var inte utan att herr Anderson med ganska
mycken hjertklappning tänkte på sitt första uppträdande i
landstinget, och att han der skulle komma öga mot öga med
sjelfva landshöfdingen. Han föresatte sig likväl att möta
sitt öde som en man, och att hvad som än måtte hända,
icke öppna sin mun, och efter fattande af den föresatsen
kände han sig lugnare. Han åt sig en bastant frukost
klockan nio och när han klockan half tio vandrade hemifrån
för att begifva sig af till landtbruksakademiens lokal, der
tinget hade sina sammankomster, så gick han med temligen [-fasta-]
{+lästa+} och säkra steg, och han kände ännu omkring sina
armar fru Reginas väldiga omfamning, när hon hade tagit
afsked af honom och sagt de minnesvärda orden:
“Anderson, Gud! Anderson! I dag tycker jag riktigt
att du ser bra ut, så glad är jag! Bär dig nu inte åt som
ett nöt, utan bocka dig gentilt för landshöfdingen, och se
ut som en menniska, och kommer det nå’nting i fråga så
var med om allting och visa att du är en karl som sätter
värde på att
få vara i gentilt sällskap! Och spotta inte på
golfvet, utan i näsduken, för så göra gentila menniskor —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
