Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fröknar - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyra stycken, och sjelfva landshöfdingen sa’ när jag gick:
‘det hörs att herr Anderson har reda på
affärerna1, sa han.“
“Nej, hvad säger du, Anderson? Sa’ han det?“
“Jo, du är så säker!“
“Men livad i alla tider höll du tal om för slag
då?“-“Kors, om landthandeln, vet jag. Jag gaf dom på
pelsen, ska’ du tro, för ja sa’, jag, att det var en skandal
rakt åf alltihopa, det sa’ jag. För si di der, sa’ jag, di
sitter der ute på bondlandet och betalar ingen kontribition,
sa’ jag, och knappt någon hyra heller, sa’ jag — för det
mesta så rår di om stället, sa’ jag — och så säljer di
under dom som sitter i stan och får betala för att di går
på gatan, sa’ jag, — och det är en skandal, det sa’ jag.“
“Sa’ du verkligen det, min gubbe lilla?“
“Jo jo men du! Och jag sa’ väl mer till, när jag bara
kom i farten. För si jag sa’, att när bonden kunde köra
in till stan förut, när det inte fanns några j em vägar,’ sa’
jag — så kan han gerna göra’t nu med, när det finnes
jemvägar och tocke der! Och fick han då litet bränvin i
sig, sa’ jag, så hann det gå å.fen’ innan han kom hem, sa’
jag — men nu sitter han hemma och skåpsuper, för si
bränvinet får han på dille ... dilletion åf landthandlarn, sa’
jag. Och det är orätt, sa’ jag, för rätt ska vara rätt, och
landet ska’ vara landet och stan ska’ vara stan, sa’ jag!
Och då ropte di bravo, och det satte jag mig på — det
gjorde jag!“
“Kors i alla tider, kära Anderson, att du var så
ka-tig af dig — det kunde jag väl aldrig tro. Du ska
få si
att det var i en lycklig stund som du kom in i
landstinget, det ska’ du få si! Men hör du, Anderson, du — vi ha
lått hit nya guvernanten vi, medan du var oppe i
landstinget.“
“Ha’ ni? Nå hur dan ä’ den?“
“Ah, kära du, som folket är mest. Men ett högfärdigt
stycke måtte hon vara! Kan du tänka dig att hon sa’ bums
Mina åt dotter min.“
“Ja, hon heter ju Mina, vet jag?“
“Nej, hon heter fröken Mina!“ sade fru Anderson med
sin skarpaste röst, “det ska’ jag min själ lära damen veta,
jag! Och mig flög hon genast på och kalla’ tant — kan
du tänka dig tocke’ påfluget stycke?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
