Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två fröknar - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon just vid dörrens öppnande vände sig om, blef herr
Anderson alldeles häpen
öfver hennes skönhet. Någonting s
vackert hade han aldrig sett innanför disken i sin bod, det
måste han erkänna för sig sjelf.
De båda flickorna sågo litet förlägna ut, när de så der
plötsligt blefvo öfverraskade under profningen, och fröken [-Mina,-]
{+Alina,+} som först trodde att det var fru mamma sjelf,
bleknade synbarligen i det hon tänkte på mammas sista ord
att hålla guvernanten på afstånd — något som den senares
vänliga glädtighet redan kommit henne att glömma; — ty
säga om ungdomen hvad man vill, men den glömmer lätt
alla afstånd och alla beräkningar här i verlden. När Mina
märkte att det var pappa, hemtade hon sig likväl snart,
sprang fram till honom och kastade sig om hans hals i det
hon utropade:
“Nej, se pappa! Välkommen hem igen, herr
landstingsman !“
“God middag, min flicka!“
“Här, pappa lilla, är min nya guvernant, fröken Julie
Ståle!“
“Mjuka tjenare, fröken! Hm ... iagnar mig mycket... [-hm...-]
{+hm ...+} har litet svårt te vara så der gentil åf mig .. . men
i alla fall så — mycket välkommen!“
Hela herr Andersons sätt var mycket tafatt och
förläget; men det låg en viss hjertligliet och ärlighet deruti,
som slog an på den unga guvernanten.
“Jag tackar herr Anderson så hjertligt för detta
välkommen,“ sade hon, i det hon gick emot honom och räckte
honom sin lilla hvita hand, som han dugtigt kramade i sin
breda och röda, “och jag hoppas att kunna vara till nöjes
på min plats som lärarinna för er dotter.“
“Hm, det hoppas jag med; se flickan min behöfver allt
hvad hon kan få åf bildning och tocke der! Mor hennes
och jag ha lått hjelpa oss utan, vi.. . va’ inte så’na tider
då, inte. .. och nu så ska’ lilla fröken låtsa som hon vore
hemma här, och efter som — hm, hm, — efter som —“
Här stannade Anderson mycket förlägen, och tummade
på sin klockkedja.
“Hvad menar herr Anderson,“ frågade Julie, i det
hon på en gång frågande och skalkaktigt på honom fäste
sina klara ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
