Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiskar-Stina. Ett skärgårdsminne - 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spéldosor från Stockholm tror att en ska’ stå på tå for
dom, när di kommer ut på bondlandet, kantänka. Men om
också
drängame kommer te sprattla fot for ’na, så inte
tänker jag göra’t, det kan lio’ glä’ sig åt!“
“Men jag tyckte att hon såg hygglig och glad ut,“
vågade Janne falla in, “och fasligt höflig va’ hon, när hon
var öfver till vårt.“
[-“Alija.-]
{+“Ahja,+} nog kan di vara släta i syna, när de ha en [-nng-]
{+ung+} karl tor sig, då spelar ögona både till -höger och
venser, men si, det är med dom söm med kattorna, — bäst
som de lapar och smeks, så kommer klometerna fram. Och
har en några år på nacken, så duger en inte alls, det är
då rakt förbi det. Jag mins bara när grosshandlarn bodde
här, och de hade den der vackra dalkullan, som rodde åt
dom.. .
fjäsa hon inte och begick sig på alla vis
för pojkarna, men sa’ jag ett ord
åt’na, så baraste skälde och
smälde ho’, is ej vet du, Janne, qvinfolk ska’ en akta sig
för, och bäst är det te vara ogift i all sin dar. Nog kunde
jag
fall också ha fatt en på hvart finger, och en på livar
tå med om jag hade velat; men si jag var dom för slug, jag.“
“Måtte fäll det.“ svarade Janne, i det han tänkte på
den gamla sagan om räfven och rönnbären.
“Och så var ho’ rödhårig till på köpet, den otäckan, [-ech-]
{+eoh+} det var då värre än alltihop det
andra. Jag glömmer
aldrig rödhåriga Maja. jag, som mjölka korna för oss, fast
ho’ bodde på andra sidan
fjärn, och aldrig var med sin fot
oppe på ön här.“
“Nej, gjorde hon?“ frågade Janne och livilade på [-årorna:-]
{+årorna;+} han hade väl minst hundra gånger hört talas 0111
den der mjölkningen; men det öfvernaturliga har alltid en
oemotståndlig dragningskraft för skärgårdsbon, ocli han
ville gema höra om den den hundradeförsta; “hur kunde
hon det?“
“Ah, di der trollena kan allt hvad de vill,“ menade
‘farbror’: “di sätter sig bara och mjölkar på en näfverlapp,
så kan de mjölka koma i blod, om det också är tio mil te
dom! Di ville inte tro derhemma, att det var rödhåriga
Maja: men si jag beviste dom saka, jag?“
“Nej kors, hur då?“
“Jo, jag tog bara, när di mjölka en torsdagsqväll, och
strök korna öfver ryggen
inied en nässla, som hade. växt
nordpå en bastuvägg, och så lät jag dom kasta, en mjölk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
