Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiskar-Stina. Ett skärgårdsminne - 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tocke der skåp te göra? Det kostar väl rakt åf en tjugu
riksdaler, det der?“
“Ja, det kostar till och med fyrtio, om han vill veta’t.“
“Kors i alla tider! Det var för odrägligt te kasta bort [-peugar-]
{+pengar+} i onödan.“
[-“Ak,-]
{+“Ah,+} jag tänker här lär nog behöfvas att ha is i
skåpet,“ snurrade Kristine, i det hon gick ifrån honom, “och i
magen med,“ fortsatte hon, när hon kommit på
htet afstånd.
“Den der gubben kan jag då rakt inte med. Men vänta
mig han, jag ska’ min själ hålla honom på mattan.“
När Kristine åter kom upp på däck, mötte hon Janne,
som ensam knogade på en temligen stor kista.
“Nå, se det var snällt!“ utbrast hon i det hon vänligt
klappade honom på axeln; “det der är min gamla kista,
det. Men hon är inte ändå så värst tung,“ fortsatte hon
med en lätt suck, “fast det är detsamma, hon kan väl bli
tyngYe.“
“Måtte det!“ svarade Janne och högg i, så att det
knakade i armarne; “den der tar jag och
här upp i köket med
detsamma.“ Och innan Kristine hann svara Var han redan
halfvägs öfver ängsbacken och uppe mot byggningen.
“Det der är
bestämdt en präktig gosse,“ sade
Kristine halfhögt för sig sjelf i det hon tog någon ny sak att
föra i land.
“Jo, det tror jag det,“ hördes en darrande stämma
strax bredvid, “en bättre gosse finns inte i skärgåln, det
vet jag bäst.“
Kristine vände sig om och såg en gammal krokig och
skrynklig gumma strax bredvid sig, och fast hon vid första
påseendet blef litet häpen öfver hexfysionomiu, såg hon lik
väl snart att blicken, som följde sonen, var varm, trots
skrynkloma omkring ögat, och det lugnade henne.
“Jaså, ni hörde hvad jag sade?“ stammade hon litet
brydd, och lutade sig ned öfver en korg med blommande
växter,
som stod på akterdäcket.
“Ahja, hur dåliga än örona
ä!, så alltid hör en mor
när di berömmer son hennes,“ svarade gumman, och grinade
mera vänligt än vackert.
“Ar ni hans mor? Nå, det var en annan sak,“ sade
Kristine muntert, “då gör det ingenting att ni hörde hvad
jag
sa’. Annars tänker jag det är väl på landet som i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
