Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fiskar-Stina. Ett skärgårdsminne
- 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
7.
Den som något känner skärgårdsbons lynne, vet mer
;in väl, att stortalighet i fråga om känslor icke ligger i
hans väg. Umgänget med öfverlägsna naturkrafter gör
honom sjelf stum och tillbakadragen, och är han då till al
det lugna, fredliga och djupgående lynne som Janne, så
blir detta ännu mera fallet.
Det fanns derför ingen som anade, hur det egentligen
stod till inom honom, och allraminst hade Kristine någon
misstanke derom, ty i hennes sällskap var han ännu tystare
än vanligt. Dels kom detta sig af den naturliga
tillbakadragenhet, som ett rent sinne alltid visar inför en vaknande
kärleks föremål; dels var det en gifven följd af Jannes, i [-hans-]
{+lians+} egna ögon, särdeles missgynnande ställning på
förmögenhetens vägnar. Icke som skulle han egentligen varit
missnöjd med sin verld, dertill var han allt för mycket van
vid arbete och försakelse; men som vår svenska allmoges
män i allmänhet, hyste han en stor vördnad för rikedom,
på samma gång som ingen bättre förstod att bära
fattigdomen än just han. Och när det nu till på köpet gälde
en stadsflicka, om hvilken landtbon i allmänhet tror, att
hon är van vid all möjlig glans och allt tänkbart
öfver-flöd. så var det ju icke underligt, att han tvekade och
funderade hit och dit, och lika naturligt var, att han icke
sade ett ord.
Men läsaren må icke tro, att Janne derför gick och
hängde hufvudet och såg olycklig ut. Så yttrar sig icke
kär 1
eksbekyinret hos dessa friska naturer. Han arbetade
lika raskt som förut, han var lika outtröttlig vid sitt
fiske, som någonsin i sina lugnaste dagar, och det fast
han denna sommar hade en af sina dåligaste på länge.
Det såg nästan ut som om strömmingen gifvit sig tusan
på att akta sig för Jannes skötar, under det att den i hela
stim gick och hakade sig fast på de öfriga fiskarenas i
grannskapet.
Men Janne gistade och naekade sina nät lika troget
ändå, och kastade då och då en blick på sin sneda stuga,
liksom han
.velat säga: “På det här sättet lär jag inte
kunna resa upp den brutna ryggåsen i år heller!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:04 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/1/0303.html
