Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modern - 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Hvad... hvad i Herrans namn?“ utbrast hon, i dot
hon förskräckt tog några steg tillbaka och
sökte lösgöra
sina händer, “hur kan herrn veta mitt namn?“
“Emelie!“ fortsatte jag, i det jag, trots hennes
protester, behöll qvar hennes händer i mina, “känner
inte
Emelie igen gosseu med skuggspelet?“
“Hvad? är det... skulle det vara? Ja,
nu ser jag,
det är du! Ack så roligt att vi återigen fick träffas! Du
har då slutat i skolan, du?“
“Ja, jag måste! Mina slägtingar hade into råd att hålla
mig der längre! Men du, går du qvar i skolan ännu?“
“Ja du, och jag får bli underlärarinna nästa år, om
jag bara kan hålla ut så
fenge .. . men nu, sedan
pappa
är död, så vet Gud om jag kan få stanna qvar der.“
[-“H varför-]
{+“Hvarför+} det då!“
“Hvem skulle då arbeta för mamma och Agnes? Ack
du, det har varit mycket svårt för oss sedan vi sist
träffades. Pappai sjuknade
ungefär ett halft år efter sedan du
var hos oss sista gången, och låg mycket länge i
nerv-feber ... och sedan hade han icke någon egentlig helsodag
längre, Han kom visst opp igen och kunde återta, sitt
arbete; men dot var inte detsamma mera. Och så måste
han lägga in året derpå, och då hade vi så smått, så smått!
Vi måste flytta
långt bort på Ladugårdslandet, och mamma
var tvungen att börja på och försöka sy linnesöm, och jag
hjelpte henne så godt jag kunde . .. och många gånger satt
vi nätterna igenom och sydde. Men det gick väl ändå an,
när något arbete fanns. Det var andra tider, då vi inte
kunde tå något arbete alls, och hade inte några
beskedliga kamrater till pappa hjelpt oss, så hade vi visst fått
svälta ihjäl.“
“Stackare, hvad ni måste ha’ lidit!“
° 1 • o o o
“Ahja, nog var det bra svart manga ganger.. . men
det gick ändå för sig. På sista året blef pappa befordrad
i verket der han var, och,blef registrator, och då blef det
bättre för oss.
-Jag glömmer aldrig när han kom hem om
dagen och talte om det för mamma . . . och när hon då
tog honom i famn och kysste honom... för det hade blifvit
vänligare emellan dem sedan vi blef riktigt fattiga, — så
tog han fram ur ett paket en reflexionsspegel som lian
satte opp utanför fönstret åt mamma, för att hon skulle
Svart på
kvitt. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
